Nu finns ett antal manualer för Libreoffice. För Writer och Draw täcker de version 3.4 och för övriga moduler version 3.3. Med den takt som det släpps nya versioner av LibO får man räkna med att dokumentationen halkar efter. Det allra mesta är sig likt mellan versionerna och om man har lärt sig grunderna är det enkelt att ta till sig nyheter.

Manualerna är på engelska, men har många bilder på hur man går och är enkelt skrivna.

Manualerna innehåller massor av tips på hur man får till avancerade saker och är en guldgruva för den som verkligen vill lära sig LibreOffice.

Man kan ladda ner manualerna gratis.

Alternativt kan man köpa pappersböcker för en billig peng. Genom att köpa manualerna stöttar man LibreOffice och arbetet med att dokumentera programmet.

läs mer

En läsare mailade mig häromdagen om att det ibland ser konstigt ut då man klistrar in saker i Writer. Mailadressen jag fick fungerade inte och därför kunde jag inte svara. Därför svarar jag med ett inlägg.

Antag att du vill klistra in en textsnutt från Wikipedia i ett dokument. Man markerar och kopierar texten som vanligt i sin webbläsare (CTRL+C) eller kopiera i högerklicksmenyn.

Textavsnittet från Wikipedia som vi vill klistra in i ett Writerdokument

Därefter klistrar man in det i Writerdokumentet. Om man använder vanlig inklistring (CTRL+V) ser texten underlig ut.

Texten ser konstig ut. De understrukna orden är hyperlänkarna i Wikipedia som finns kvar. Även andra formateringar och textattribut kan sitta kvar och ställa till med problem utan att man ser dem

Det beror på att formateringarna från ursprungsdokumentet, i det här fallet Wikipedias webbsida, finns kvar.

Om man istället väljer: Redigera -> Klistra in innehåll  (CTRL+SHIFT+V) kan man få upp flera alternativ.

Det bästa i det här fallet är att välja Oformaterad text. Då tar Writer bort formateringar och texten ansluter till texten i dokumentet.

Den inklistrade texten får samma formatering som den omgivande texten i Writerdokumentet och man kan börja redigera den direkt

Nu går det knappt att se var den inklistrade texten börjar och slutar.

Jag försöker i mån av tid och kunskap svara på frågor. Vill man ha snabba och bra svar av erfarna användare ska man ställa frågan på OpenOffice användarforum. Tyvärr finns inget användarforum på svenska…

Jag letar efter ett nytt ordbehandlingsprogram. Eftersom jag gått över till LyX för svåra, snygga och långa texter och FocusWriter för enkla, har LibreOffice Writer kommit på mellanhand. Det enda jag använder det för är egentligen då jag skriver texter som jag lämnar till andra. Ordbehandlingsvana har svårt för LaTeX och .txt filer från FocusWriter är litet för simpla för till exempel en artikel. Writer har blivit för stort och jag spanar efter något litet lättare. Är Calligra Words det program jag letar efter?

Calligra

I nya Kubuntu 12.04 finns äntligen första versionen av Calligra, KDE:s kontorssvit. I det ingår ordbehandlingsprogrammet Words som jag ivrigt har testat. Calligra var en av de nyheter i (K)ubuntu 12.04 som jag mest såg fram mot. Hur pass bra är Words och kan det ersätta Writer?

Calligra är en fortsättning på KOffice och Words en fortsättning på KWord, men man har gjort om mycket och det har tagit ett och ett halvt år att få fram en version. Det är en liten grupp utvecklare som arbetar i projektet och givetvis kan man inte ställa omänskliga krav.

Calligra finns i huvudsak för Linux. Det finns en experimentell version för Windows. Tanken är att det ska finnas för fler operativsystem, men där är man inte ännu. Eftersom det är ett KDE-program fungerar det bäst i den miljön. I Gnome drar man in ett par hundra MB KDE-beroenden. Programmet har en bra svensk översättning som dock behöver en viss finputsning.

En liten reflektion är att det i Ubuntu 12.04 är version 2.4.0 av Calligra som finns. Det finns redan en buggfixversion, 2.4.1. Jag hoppas att man antingen backportar Calligra allteftersom, eller att någon sätter upp en PPA, eftersom, som vi ska se, det finns en och annan bugg att rätta till.

Words…

Då Words startar kan man välja att öppna ett nytt dokument från malldokument eller välja från en lista med nyligen använda dokument. Inget revolutionerande, men ett smart sätt att komma igång.

Man kommer snabbt och smart igång i Words!

Utseende

Calligra har som standard skrivytan till vänster, sparsmakade menyer upptill och stora paneler med olika inriktning till höger. Det mesta sköter man från panelerna. Det finns paneler för olika funktioner och man växlar mellan dem när man skriver, ritar eller arbetar med layout. Det fungerar, även om det är ovant.

Man kan välja att dölja panelerna och får då en fantastiskt ren arbetsyta.

Om man tar bort alla paneler får man en ren arbetsyta. Eftersom många funktioner bara behövs då man redigerar kan man skriva texten i en ren miljö och plocka fram paneler då man redigerar.

Möjligheterna man har att utforma arbetsmiljön är väldigt bra i Words och hela Calligra, väl i klass med eller bättre än i andra ordbehandlingsprogram.

Man kan till och med koppla loss paneler och göra dem flytande eller placera dem vid en annan kant. Kanske är detta mer användbart i ritprogram där man kan behöva ha många funktioner tillgängliga, men det är onekligen en finess.

Words med flytande paneler på mitt KDE-skrivbord!

Det finns många funktioner på panelerna, men de förklaras dåligt av verktygstips eller hjälp och knapparna är långt ifrån intuitiva. Det tar ett tag att förstå hur man gör saker och hjälpfunktionerna behöver förbättras.

Det är inte lätt at förstå vad knappar, rutor och pilar betyder på panelerna

Nu hänvisas man till Calligras engelska hemsida med väldigt litet information. Att bygga ett kontorsprogram är mer än programmering. Det behövs en större infrastruktur som Calligra inte har. Det bästa stället för att få hjälp verkar vara Calligras forum.

Calligra är rappt och fungerar oftast bra. Funktionsmässigt ligger man långt efter Writer, men man har nischer där man är klart bättre än Writer. Ett sådant är layoutfunktioner. Man kan flytta runt bilder medan texten flödar runt.

De flesta vanliga funktioner finns: sidhuvud, sidfot, automatisk innehållsförteckning, kolumner, sidnummer etc. Words är en i stort sett komplett ordbehandlare med en del extra godis som att man kan koppla upp sig mot Google Docs direkt i programmet och exportera som PDF. Man har som regel färre alternativ och inställningsmöjligheter i Writer, vilket inte alltid är en nackdel.

Det finns ingen koppling till Zotero eller annan extern referenshanterare. Istället finns det en inbyggd referenshanterare. Den liknar BiBTeX, men man kan inte importera poster utan måste knacka in dem i varje dokument. Detta är en klar nackdel om man skriver akademiska texter.

Den inbyggda referenshanteraren påminner om BiBTeX, det vill säga robust, men litet föråldrad. Det hade varit bra om man kunde koppla Words till till exempel Zotero.

Så långt har jag mest beröm för Words. Det är ett rappt och elegant, i huvudsak välfungerande program.

Det finns dock flera problem…

Rättstavning

Rättstavning har så många fel att hela modulen måste få en översyn.

1. Rättstavning syns först då man börjar arbeta i ett stycke. Först då markeras felstavade ord med en röd linje. Det gör det omöjligt att fånga felstavade ord då man bara bläddrar i en text.

2. Lägga till ord fungerar inte. Om man lägger till ett ord i ordlistan markeras nästa förekomst fortfarande som felstavad och man erbjuds ersätta med det tillagda ordet.

Man kan inte begära att ett egennamn som Esaias finns i en rättstavningsordlista. Däremot borde man kunna begära att om man lägger till det borde det markeras som rättstavat och man borde inte få valet att ersätta ett felstavat Esaias med ett rättstavat Esaias.

3. Ibland blir nästan alla ord felmarkerade men samma ord föreslås som rätt alternativ.

En sista anmärkning mot rättstavningen i Words: hur kan ett halvt ord vara felstavat? Jag har aldrig sett något liknande!

Bokstäver och tecken

En del saker fungerar inte: Apostrofer och tyskt ü. Det går inte att sätta ut de diakritiska markeringarna. Sådant gör att texter inte ser bra ut och förtar värdet av Words som ordbehandlare och layoutprogram.

Detta fungerar nu som det ska!

Underliga sidbrytningar

Vid sidbrytningar blir raderna konstiga. De bryts halvvägs och rättas inte till förrän man börjar justera texten vid sidbrytningen. Detta kanske är mer ett irritationsmoment, men om man vill vara ett layoutprogram är det viktigt att sidor uppdateras rätt och att saker hamnar i WYSIWYG-läge.

Sidbrytningar blir konstiga. Det blir tomrum och raderna går inte ända ut

Hoppig arbetsyta

Då man arbetar på vissa ställen i ett dokument, framför allt, som det verkar, sista sidan, hoppar texten varje gång man knackar in en bokstav. Det är mycket irriterande och efter en stund känner man sig sjösjuk. Liksom med sidbrytningarna sätter jag ett frågetecken för hur sidor uppdateras.

Filformat

Words öppnar de flesta vanliga filformat (.doc, .docx, .odt, .rtf osv). Importfiltren för OOXML (.docx) lär vara de bästa tillgängliga (tack vare NOKIA). Stödet för ODF verkar vara starkt. Det finns dock flera problem. En märklig detalj är att om ett dokument använts i Words är Visa Ändringar påslaget då det öppnas i Writer. En annan svaghet är att alla formatmallar inte förs över i dokument skapade i Writer då de öppnas i Words.

Ett dokument i LibO Writer. Den indragna texten har en egen formatmall "Citat"

Samma text i Words. Formatmallen "Citat" har döpts om till Quotation och helt bytt utseende. Dessutom bryts sidan fel

Detta visar att det finns saker som inte är som de ska och som gör det svårt att växla mellan program.

Words sparar bara som .odt. Får man en fil i .doc eller .docx måste man spara den som .odt. Det blir ofta problem med att konvertera filer och man kan inte räkna med de ser likadana ut om man byter filformat.

Även om jag förordar ODF, finns det givna tillfällen då man behöver kunna spara i andra filformat och det är bra att kunna returnera en fil i samma format man fick den i.

Layoutfunktioner

En av styrkorna i Calligra blir tyvärr också en svaghet. Man kan sätta in bilder och annat innehåll direkt i dokument och flytta och formatera sömlöst. Words blir ett enkelt layoutprogram betydligt enklare att arbeta med än Writer.

Words har spännande funktioner för layout och notskrift

Nackdelen är att funktionerna är dåligt utbyggda. Att till exempel skriva en akademisk uppsats med numrerade figurer fungerar inte särskilt väl eftersom, vad jag kan se, det saknas automatisk (och manuell) figurnumrering.

Jag tror att om det ska vara meningsfullt att ha layoutfunktioner måste de fungera och vara tämligen avancerade. Annars är risken stor att man halvvägs in i en arbetsuppgift upptäcker att verktygen inte räcker till och att man måste göra om arbetet i ett annat program, I så fall hade man lika gärna kunnat vara utan verktygen från början.

Trots allt tycker jag att layoutfunktionerna är spännande och hoppas att man bygger vidare på dem! De ger Words en egen prägel.

Saker som jag saknar

Jag vill inte rada upp en önskelista och det är ingen mening om Words blir en koloss som Writer eller MS Word. Några saker tycker jag dock hör hemma i ett modernt ordbehandlingsprogram:

1. Automatisk spara funktion helst med ett återställningssystem. Förr eller senare kraschar ens dator eller man själv och då kan det vara guld värt med en extra säkerhetsnivå.

2. Automatisk ordkomplettering. Detta finns i Writer och när man lärt sig använda den saknar man den.

Litet funderingar

Words saknar viktiga funktioner och flera andra är buggiga eller är svåra att begripa. Jag fick programmet att krascha då jag rotade bland layoutfunktionerna, vilket visar att Words är en .0 version eller publik beta för att sondera vad som måste förbättras.

Ett problem tror jag är att man försökt ta en för stor tugga. Words vill vara litet av allt: ordbehandlingsprogram, ritprogram, tonskrivarprogram men det är i nuläget inte superbra på något.

Därmed inte sagt att jag tycker illa om Words. Det är roligt att arbeta i och det allra mesta fungerar. Dessutom behövs Words och hela Calligraprojektet.  OOo:s kodbas är från 1990-talet och delar av programmet är skrivet för DOS vilket begränsar hur mycket det går att utveckla. Koden är gammal, oöverskådlig och ändrar man på ett ställe blir det en bugg någon annanstans. Det finns en gräns för hur många funktioner man kan (och bör) lägga till. Särskilt med LibreOffice tycker jag att nya funktioner ibland är kosmetiska och även har introducerat buggar eller problem. Kanske börjar man nå en gräns för hur mycket programmet tål att utvecklas?

Calligra har en modernare och enklare kodbas och det finns alla möjligheter att utveckla vidare.

Words är i grunden ett bra program som inte är färdigt. Jag hoppas att det fortsätter utvecklas och att man kan höja tempot (locka fler utvecklare) så att det inte dröjer åratal mellan versionerna. Ett gott tecken är att man fått in flera studenter till Googles Summer of Code där jätten sponsrar utveckling av fri programvara.

Words är ett i huvudsak välfungerande lättare ordbehandlingsprogram med många, kanske inte så svåra, men irriterande, ibland mycket irriterande, buggar. Funktioner känns ibland bara halvvägs utvecklade och många saker behöver ses över. Kanske har man velat för mycket och gett Words många funktioner utan att fundera igenom hur användare arbetar eller göra allt färdigt. Words har stor potential som inte är utnyttjad.

Just nu är Words inte tillräckligt bra. Låt oss hoppas att programmet så småningom kommer att bli det eleganta ordbehandlingsprogram som det har alla möjligheter att bli!

SlackEX 13.37 Xfce4/Razor-qt Live DVD bygger på Slackware 13.37 och Slax. Kernel 3.3.5-exton och Xfce 4.10 (släppt 120428) alternativt Razor-qt 0.4.1 används. Jag har själv särskilt installerat Xfce 4.10 och Razor-qt 0.4.1 från källa/source. I Slackware är KDE annars standard. Kerneln har stöd för "allt", eftersom jag kompilerat den på samma sätt som Slackwares originalkernel huge. Skivan är på 1250 MB.

läs mer

En av utvecklarna av Calligra blev litet sur över min recension av Calligra Words. Särskilt mitt påstående om att Words drar in ett par hundra MB beroenden i en icke-KDE miljö:

Eftersom det är ett KDE-program fungerar det bäst i den miljön. I Gnome drar man in ett par hundra MB KDE-beroenden.

RAM och Hårddiskutrymme

Jag borde kanske ha uttryckt mig tydligare och en del av meningen försvann i översättningen till engelska. Jag avsåg paketberoenden som följer med vid installation av Words utanför KDE. Det vill säga hårddiskutrymme. Bloggaren tolkade det som att jag avsåg avtryck i RAM-minnet.

KDE-program fungerar lika bra i Gnome eller andra skrivbordsmiljöer som i KDE. Jag har aldrig störts av eller ens tänkt på att de slukar RAM-minne och de fynd som bloggaren gör att de drar under 50MB stämmer säkert. Eftersom RAM-minne räknas i GB är detta en låg siffra.

Då missförståndet är utrett blev jag litet nyfiken, hur mycket diskutrymme kräver Words i olika skrivbordsmiljöer?

Kubuntu

I Kubuntu 12.04 kräver Words knappt 36MB hårddiskutrymme. Detta inkluderar svenska språkfiler, samma som i alla installationer nedan. Det är fullt rimligt för ett kompetent ordbehandlingsprogram.

I Kubuntu är alla KDE-beroenden på plats och att installera Words kräver inte mycket plats (notera att bilden är tagen i Synaptic, ett GTK-program som dragit in en massa GTK-beroenden. Bilden blev mer pedagogisk i Synaptic jämfört med Muon...)

Ubuntu

I min lilla experimentinstallation av Ubuntu 12.04 behöver Calligra Words 328MB diskutrymme. Detta är siffran jag avsåg och siffran är i själva verket högre än vad jag skrev i recensionen.

I Ubuntu drar man ner en massa KDE-beroenden (125) och installationen av Words blir nästan tio gånger så stor som i Kubuntu...

Som en jämförelse kräver AbiWord drygt 31MB diskutrymme, litet mindre än Words i Kubuntu.

Som en jämförelse behöver AbiWord bara drygt 31MB diskutrymme

AbiWord har litet färre funktioner än Words så denna siffra är också helt acceptabel.

KDE-program har många gemensamma bibliotek och om man installerar hela Calligra kontorspaket tar det 494MB diskutrymme, vilket är mindre än om man installerar hela LibreOffice.

Hela Calligra Office behöver knappt 500MB diskutrymme

Den som vill ha mycket funktion per MB hårddisk bör därför installera hela Calligra. Om man installerar ytterligare KDE-program sjunker andelen KDE-beroenden och om man tar bort motsvarande GTK-program är det frågan om ens samlade program behöver större utrymme.

Hårddiskutrymme…

Diskutrymme och stora programinstallationer kan för en vanlig användare vara viktigt i främst två lägen:

1. Om man har en liten hårddisk
2. Om man har en långsam Internetuppkoppling och har svårt att ladda ner paket

Moderna datorer har enorma hårddiskar och i Sverige har de flesta tillgång till snabbt Internet på ett eller annat sätt. För de flesta finns därför inget giltigt skäl att inte använda Calligra Words.

Jag tycker att diskussionen om KDE/QT kontra GNOME/GTK i Linux är överspelad. Båda typerna av program fungerar som regel utmärkt oavsett skrivbordsmiljö och är tillräckligt snygga. Några hundra MB extra systemfiler är sällan ett problem och är underordnat att använda sina favoritprogram. Skulle jag börja använda Ubuntu igen skulle jag ha svårt att vara utan Kile, Okular och K3b och jag har Synaptic installerat i Kubuntu.

Kanske lät jag därför frågan om hårddiskutrymme få för stort utrymme i recensionen och i denna uppföljare.

Åter till Words!

Det bästa bloggaren skriver är att många av de buggar jag råkade ut för i Calligra Words håller på att åtgärdas. Även om Words i dagsläget inte är riktigt färdigt tror jag att det relativt snabbt kan bli ett mycket gångbart alternativ. Jag har det fortfarande installerat och använder det nästan dagligen. Dessutom kommer jag att testa fler av Calligraprogrammen!

Nu har AOO 3.4 släppts och går att ladda ner här.

AOO bygger på gamla OpenOffice.org som Oracle släppte taget om för något år sedan.

Man kan läsa om projektet och vilka nyheter som finns i den nya versionen här.

Ett stort aber är att det inte finns på svenska. Jag har inte hittat någon info om det finns planer på att släppa någon svensk version. Man kan givetvis installera svensk rättstavning, men det är svårt att ha menyer och kommandon på engelska. I nuläget finns installationsfiler och språkpaket bara för 15 språk och ett av projektets mål är att AOO ska bli tillgängligt på fler språk. Om och när det kommer en svensk version går inte att säga.

läs mer

Nu har jag haft Kubuntu 12.04 installerat i en dryg vecka. Det fungerar väldigt bra och skrivbordsmiljön KDE känns rappare än vad den gjort i tidigare versioner av Kubuntu.

Jag installerade även Ubuntu 12.04 på en gammal, men ganska kraftfull, dator. Unity var emellertid så segt att det var okörbart.

På grund av detta bestämde jag mig för att testa Ubuntu på en egen liten partition på min nyare och kraftfullare Kubuntudator och jämföra systembelastningen. KDE har rykte om sig att kräva mycket datorkraft medan Unity är en minimalistisk skrivbordsmiljö. Stämmer detta?

Systemen

Datorn är en några år gammal stationär maskin med 4GB RAM-minne, en fyrkärnig AMD-processor och ett 1GB Nvidia grafikkort. Då jag köpte den var det en kraftfull maskin. Nu är specifikationen mer medioker.

Jag installerade och anpassade systemen så som jag vill ha dem, ett körbart system med en del tjänster som Dropbox igång och tämligen standardmässiga skrivbordseffekter. I Kubuntu har jag fler saker igång som väderplasmoid, urklippshanterare med mera, medan Unity är omodifierat. Kubuntu är alltså det fläskigare systemet och skulle jag använda Ubuntu på allvar skulle jag säkert lägga till saker som en urklippshanterare och en väderapplet (hur man nu gör det i Unity som är hopplöst att modifiera.). Detta borde göra att Ubuntu skulle kräva några 10MB RAM mer med jämförbara finesser som Kubuntu. Båda systemen är 64-bitars, vilket gör att de kräver litet extra RAM-minne jämfört med 32-bitars system.

Mitt test är amatörmässigt, men visar trots det belastningen på datorn.

Vilken skrivbordsmiljö är resursgris?

Resultat

Resultatet blev ganska överraskande, i alla fall för mig. Ubuntu med Unity använder drygt 818MB RAM-minne med inga program utom Shutter för att ta bilden igång. Dessutom ligger processorbelastningen på den fyrkärniga processorn på runt 20% per kärna.

RAM-minne och processorbelastning i Unity ligger på en hög nivå även utan några program igång. Notera de tidigare ännu högre svängningarna för processorbelastningen. Det var då jag avslutade ett par program och stängde fönster innan testet. Med några program och litet ALT+TAB och SUPER+? är belastningen riktigt hög

Kubuntu klarar sig med runt 740MB RAM och belastning på de fyra processorerna på under 5% per processor. Det enda program som körs är Ksnapshot för att ta bilden.

Belastningen i Kubuntu med KDE är betydligt lägre.

Funderingar

KDE känns snabbare och lättare i Kubuntu 12.04 än tidigare, vilket bekräftas av mitt test, även om jag inte har några siffror från tidigare installationer.

Ubuntu med Unity känns visserligen rappt, men om det beror på krispiga animationer eller på att systemet verkligen är rappt är svårt att säga. Ubuntu kräver hur som helst betydligt mer datorkraft än Kubuntu. Det innebär att man kan köra Kubuntu på äldre datorer och att Unity förr eller senare borde bli segt med många program och fönster öppna.

Jag tycker mitt lilla test är ett misslyckande för Ubuntu och Unity. Detta eftersom man strävat efter att skapa en minimalistisk skrivbordsmiljö utan distraktioner. Skrivbordet är sparsmakat och man har mindre hjälp än i #! med OpenBox som kräver ungefär en tredjedel av Unitys datorkraft. KDE-skrivbordet är betydligt kraftfullare och har redan med grundinställningar fler och bättre möjligheter än Unity. Skulle man lägga till motsvarande funktionalitet i Unity skulle belastningen bli ännu högre.

Som jag ser det måste Ubuntu med Unity banta ner resursanvändningen för att bli trovärdigt. Varför pina sig med en sparsmakad arbetsmiljö som kräver mer kraft då man kan köra ett fläskigare system med mindre muskler? Eller installera en sant minimalistisk OpenBoxmiljö och få datorn att flyga!

Nya CruxEX 2012 32bit Linux Live CD bygger på CRUX 2.7.1 (senaste version), som är alla linuxentusiasters/nördars favoritsystem. (CRUX is a lightweight, i686-optimized Linux distribution targeted at experienced Linux users). CruxEX 2012 använder skrivbordsmiljön Xfce 4.10 (släppt 120428). Jag har bytt ut originalkerneln 2.6.39.4 mot "min" specialkernel 3.3.4-exton med stöd för "allt". Kernel 3.3.4 är den senaste tillgängliga stabila kerneln på Kernel.org. Bland alla installerade program kan nämnas Firefox 12.0, Thunderbird 12.0, Gimp, Geany och Wicd. Vidare kompileringsverktyg så att du kan installera program från källa/source.

läs mer

I slutet av förra veckan släppte Canonical senaste utgåvan av Ubuntu med varianter. Det har varit en bråd helg med uppdateringar och installation.

Jag skrev för några dagar sedan att jag inte står ut med gränssnittet i Ubuntu, Unity. Jag tycker dock att man ska testa Ubuntu och ge Unity en rejäl chans. Saker behöver inte vara dåliga bara för att de är annorlunda. Ubuntu är ett modernt operativsystem och alla är som tur är inte lika konservativa som jag. Canonical har satsat stort på Unity som är finputsat. Det finns de som tycker Unity fungerar väldigt bra och det finns bra delar som inspirerat mig i hur jag organiserar mitt skrivbord. Det bästa sättet att bilda sig en egen uppfattning är att testa!

Om man inte kan med Unity kan man välja någon *buntuvariant. Så här har jag gjort med mina tre datorer:

Kubuntu

På mina två huvudsakliga arbetsdatorer, en stationär och en bärbar, har jag installerat Kubuntu. Kubuntu använder skrivbordsmiljön KDE som är ganska tung men mångsidig.

KDE har gått åt andra hållet jämfört med Unity och Gnome Shell. Unity och Gnome har skurit ner på inställningsmöjligheter medan man i KDE har ett överflöd av möjligheter. Jag har till exempel fyra skrivbord med verktyg för olika arbetsuppgifter. KDE är en avancerad miljö där man upptäcker ständigt nya möjligheter.

Ett av mina skrivbord organiserat som "Sökning och Programstart" i Kubuntu. Mina vanligaste program öppnar jag med ett musklick, alla ndra med två, slå det Unity!

Jag har tagit intryck av Unity genom att ge mina vanligaste program tangentbordsgenvägar SUPER+1, SUPER+2 osv.

Kubuntu har inte fått samma omvårdnad av Canonical och det är litet rått. Det bästa som hänt på länge är att företaget Blue System, som även sponsrar LinuxMintKDE och Netrunner som bygger på Kubuntu, har gått in som sponsor. Jag tror att Kubuntu kommer att vinna mycket och förhoppningsvis blir resultatet en eller flera finputsade KDE-distributioner.

Xubuntu

På en drygt fyra år gammal bärbar dator som jag har som reserv har jag installerat Xubuntu 12.04. Med fem års support är det det sista OS som går in i datorn innan den pensioneras. Jag hade tänkt köra Ubuntu på den, men Unity var för trögt. Trots att Unity är minimalistiskt kräver det mycket datorkraft. Xubuntu har skrivbordsmiljön XFCE som är helt OK men inte så kraftfull. Den är konservativ och hemtam.

Mitt Xubuntu skrivbord! XFCE har det man behöver och är en konservativ arbetsmiljö. I nederkanten har jag en dold panel som fungerar som docka.

Även här har jag tagit intryck av Unity. Jag tycker texten i menyerna är för liten och svåra att bläddra i. Därför har jag installerat Synapse som använder samma teknik för att starta program som Unity. Jag startar program och söker filer med CTRL+SPACE och några bokstäver. Jämfört med den stora Dashen i Ubuntu, som inte har någon information man behöver, är den lilla programstartaren bättre.

Med Synapse startar man program och öppnar filer som i Ubuntu. Man slipper dock den förfärliga Dashen!

LinuxMint

Om man inte tycker att någon av *buntuvarianterna passar (Det finns fler: Lubuntu, Ubuntu studio, Mythbuntu och Edubuntu) kan man vänta några veckor på LinuxMint som bygger på Ubuntu. Mint är konservativt och erbjuder flera skrivbordsmiljöer men har inte hoppat på Unitytåget.  Mint har på sätt och vis blivit Ubuntu för skrivbordsdatorer. Jag råder numera folk som vill testa Linux att prova LinuxMint och inte Ubuntu.

Kanske ligger Ubuntus förtjänst mindre i de vilda designexperimenten, än att man är bas för andra Linuxdistributioner?

Vilken distribution och skrivbordsmiljö man än väljer får man ett operativsystem i absolut toppklass. Alla är gratis och skeppas med tusentals program i toppklass. Man är igång att arbeta efter en timme och allt fungerar perfekt för mig (nåja, ett mindre problem med att få igång Flash…). Linux och *buntu har gjort enorma framsteg sedan jag gick över till Linux på skrivbordet för några år sedan. Jag glad över att jag kör Linux och kan välja hur jag vill arbeta.

Jag har haft en mycket trevlig helg!

Ubuntu 12.04 LTS
for long-term deployments.
Testa online ved att klicka på bilden

Dagens stora Linuxnyhet är att Canonical har släppt en ny version av operativsystemet Ubuntu.

Jag använder inte längre Ubuntu på grund av gränssnittet Unity. Ubuntu har blivit en experimentverkstad för misslyckad design och för dem som vill revolutionera hur man använder datorn var sjätte månad, inte för dem som använder datorer.

Unity, med våldsamt experimenterade med design i centrum, har färgat av sig på hela Ubuntu. Om man postar i en diskussion där en superdesigner kommit fram till att man framöver ska växla program med tangentkombinationen: SUPER+Programnummer+Piltangent+ENTER, alltmedan skärmen täcks med diverse effekter och försynt påtalar att det är enklare att klicka på en knapp i panelen (eller ALT+TAB på tangentbordet), blir man avfärdad som Poweruser, vilket har blivit det värsta skällsordet i Ubuntuvärlden.

Jag har i ett drygt år försökt att lära mig älska Unity. Ett arbetspass är en mardröm. Det enda jag kommer ihåg efteråt är att jag tryckte på ALT+TAB 1000 och på SUPER 500 gånger. Eftersom Unity lyckas med konststycket att vara både ohjälpsamt och påträngande minns jag inte vad det var jag jobbade med utan är bara arg. Det är design då den är som sämst: brukaren glömmer vad han ska göra och fastnar i hur det görs.

Jag är förvånad att jag fått sådan avsky och istället för att klanka vill jag försöka förstå varför jag inte kan med Unity. Det blir en liten bitter framtidsreflektion.

Att använda en dator

Jag producerar saker: texter, bilder dokument. Jag kör som regel ett eller flera ordbehandlingsprogram, anteckningsprogram, bildvisningsprogram, bildbearbetningsprogram, webbläsare och mailprogram parallellt. Jag växlar mellan programmen och har många dokument öppna i varje program. Min senaste bok arbetade jag med så gott som dagligen på det sättet med under sju år. Skrivbordsmetaforen för datorns gränssnitt är högst levande och jag har använt datorn på ungefär samma sätt i tjugo år. Datorerna har blivit oändligt mycket bättre, men fungerar på i princip samma sätt. Det går nog inte längre att förbättra konceptet särskilt mycket. Unity är nytänkande. Det avskaffar skrivbordsmetaforen och tvingar en att använda datorn på ett nytt sätt. Varför?

Allt har blivit enklare med Unity. Unity är till för film, Internetsidor, Facebook, Twitter. Man ska köpa musik och annat som ger Canonical inkomster. Dessa saker är lätt åtkomliga medan produktionsverktyg är begravda och svåra att hantera.

Att Unity är till för konsumtion blir tydligt genom att det ska fungera på andra manicker som TV-apparater, Smartphones och plattor. På dessa är man i högsta grad konsument. Man tittar, klickar och kanske på sin höjd skriver några ord. Andra skapar det man konsumerar. Ens egen produktion blir på sin höjd några musklick eller ett några ord enkel text. Skrivbordsmetaforen och skrivbordsdatorn är döda och om det går bättre för Canonical att kränga Ubuntu på kylskåp kommer gränssnittet att anpassas till det.

Unity passar utmärkt för detta. Man förväntas göra en enkel sak åt gången. Man har stor tittyta med stora knappar för att göra de enkla sakerna.

Linux och Ubuntu

Skillnaden mellan Linux och andra system kan grovt beskrivas som att man använder andra system medan man lär sig hantera en dator i Linux. När man bygger program, kompilerar en kärna eller deltar i buggrapportering förstår man potentialen i fri programvara och fria operativsystem. Linux är annorlunda än andra system där man förväntas använda det som serveras.

Ubuntu har lett utvecklingen mot att Linux ska bli som andra operativsystem. Det vill säga man ska använda datorn utan att behöva lära sig hur den fungerar.

Unity går ett steg längre: man ska inte producera utan konsumera. Windows 8 verkar gå åt samma håll och det förefaller finnas en konsensus att datorer inte längre är till för en liten elit för att lära sig hur de fungerar, eller för användare som skapar på dem, utan för masskonsumtion.

Nu öppnas nya perspektiv.

Du sköna nya värld

Datorer är inte längre exklusiva arbetsredskap, de används av alla. Att skriva något är att klippa och klistra från Internet. Datorer är underhållningsmaskiner och nav i socialt umgänge, redskap för konsumtion. Det ska gå snabbt och enkelt att konsumera och ingen ska behöva bry sig om hur dator och operativsystem fungerar eller tänka självständigt, än mindre formulera sig.

För detta behövs inget skrivbord, inget tangentbord, inga möjligheter att producera.

Slutmålet för framtidens operativsystem är att användaren direkt kommer ut på Internet med sin manick, ser de annonser och sidor som Google eller Bing bestämt, film och musik startar automatiskt, givetvis slipper man välja själv. Ens sociala liv finns på Facebook och Twitter så att man slipper träffa riktiga människor. Det enda funktion man behöver ha är en stor Gillaknapp.

Nej tack, jag lever kvar med en föråldrad skrivbordsmiljö och fortsätter skriva böcker ingen läser!

Jag har en ReadyNAS Duo med speglade hårdiskar (RAID 1) på hemma. Har funderat ett tag på om jag inte skulle kunna använda den som gitreposerver för mina filer och har löst det. Jag fick ett eget github.com hemma i min lägenhet..

Så här gjorde jag. Till att börja med måste du installera APT i ReadyNASen. Det hittar du under Shell Access Patches längst ned på readynas.com . Om du inte har aktiverat SSH-access i din ReadyNAS måste du göra det innan, du hittar filen på samma länk.

Logga in med SSH som root på din ReadyNAS och redigera filen /etc/apt/sources.list . I den filen lägger du till följande rad:

deb http://archive.debian.org/debian-archive/backports.org/ sarge-backports contrib main non-free

Spara filen och gå ut i kommandoprompten igen. Där börjar du med att uppdatera apt-cachen med kommandot apt-get update . Därefter installerar du git med kommandot apt-get install git-core . Den version som installeras är ganska gammal, men jag har inte behövt bry mig om att uppdatera den än.

# git --version
git version 1.5.4.1

Nu är allt klart och vi kan börja bygga våra repon. Börja med att skapa katalogen /c/git i din ReadyNAS med kommandot mkdir /c/git .  Gå sedan in i den katalogen och skapa katalogen test.git . Gå in i katalogen test.git och skriv kommandot git –init . Nu har du skapat ett tomt gitrepo.

Starta en termninal (eller gitklient) på din klient och skriv kommandot:

$ git clone root@min.nas.com:/c/git/test.git

Byt ut min.nas.com till ditt hostname eller IP adress för din ReadyNAS. Nu skapas katalogen test där du kör kommandot och du har klonat ditt repo från ReadyNASen.

Gå in i katalogen test och skapa en fil. Lägg till filen med git add . Commita filen med git commit. Slutligen pushar vi filen (eller filerna om vi gjort fler) med kommandot git push origin master .

Helt plötsligt har du en egen github.com (utan alla smarta funktioner i webgränssnittet men iaf..).

Nya MeX 12.04 64bit Linux Live DVD är en remaster av Ubuntu 12.04 - alias "Precise Pangolin", som släpps "officiellt" i skarp version imorgon den 26 april 2012. Originalet innehåller skrivbordsmiljön Unity 5.8. I nya MeX har jag dessutom installerat KDE 4.8.2 (senaste stabila version), Gnome 3.4, Gnome Classic (Gnome 2.32), Cinnamon 1.4, Xcfe 4.8, XBMC 11 och Fluxbox 1.3.2, som ytterligare alternativ, så att alla på stående fot (under live-körning) kan jämföra de olika åtta skrivbordsmiljöerna. Använd kernel: 3.2.0-23-generic. (Den senaste stabila Ubuntu-kerneln). Inga uppgraderingar av program har varit möjlig nu på ett par dagar, varför nya MeX är att anse som lika uppdaterad och stabil som originalet (som alltså släpps imorgon).

läs mer

Nu finns en Releasekandidat för Apache OpenOffice 3.4 att ladda ner och testa för den modige. Utvecklarna röstar för närvarande om versionen är tillräckligt bra för att släppas som skarp. Man laddar ner programmet här.

Paketen finns på 16 språk, men inte svenska. Man kan installera svensk rättstavning som tillägg, men det går inte att få programmet på svenska.

Vad jag förstår bör dock den skarpa versionen släppas även på svenska eftersom svenska nämns som ett språk inom projektet. AOo har en bit kvar med att sprida information till användare på ett bra sätt och det är inte helt lätt att hitta information eftersom utvecklarna nästan bara kommunicerar med e-postlistor.

AOO 3.4 har inte så många nyheter på ytan. Man har fokuserat på att skriva om de delar av OOo som inte är kompatibla med Apaches licens. Detta har dock haft bieffekten till att AOo har blivit snabbare. En del nyheter finns dock.

Det är svårt att säga något om framtiden för AOo och relationen till LibreOffice. LibO har lockat fler enskilda utvecklare och stöd från små företag. AOo stöds dock av jätten IBM. Just nu har LibO klämt in fler nya funktioner (och en del buggar) och ligger före AOo. Man får vara positiv och hoppas att konkurrens är bra.

Man bör nog vara litet försiktig med AOo 3.4 eftersom de programbibliotek man ersatt ändrat hur programmet fungerar. Det skulle inte förvåna mig om det finns en del saker som kommer att behöva rättas till framöver. Versionen ska ses som en start för ett nytt projekt och en början på en ny modell för hur OOo/AOo utvecklas.

Med jämna mellanrum snubblar man över den här typen av artiklar där Linux döms ut som operativsystem på skrivbordsdatorer. Någon stackare har testat Linux och blivit grymt besviken. Är Linux värdelöst?

Starka argument?

I just den här artikeln tar recensenten till exempel upp:

iOS

Han tycker att det är en katastrof att inte kunna synkronisera sin iOS i Linux. Detta är dock knappast Linux fel. iOS, liksom alla Apples produkter, är byggd för att låsa in användare och tvinga dem att köpa från samma tillverkare för att allt ska fungera. Tillverkaren kan på så sätt hålla priserna uppe. Denna tanke strider mot allt Linux står för och man kan inte lasta Linux för att inte bryta mot lagen och hacka slutna proprietära system. Klagomålen borde inte riktas mot Linux utan till Apple.

Man borde snarast gratulera recensenten till att han på egen hand har upptäckt (utan att förstå det) ett av de knep som tillverkare tillämpar för att låsa in kunder. Detta är ett av de starkaste argumenten för fria operativsystem.

MS Office

Visst kan det upplevas som en katastrof att inte få MS Office att fungera i Linux. Jag har själv inte använt MS Office annat än på lånedatorer de sista sex åren och jag känner ingen saknad utan lättnad. Jag undrar vad recensenten gör i MS Office som han inte kan göra i LibreOffice? Han ger inga exempel och verkar inte vara någon avancerad användare.

Att små ODF-filer är större än MS OOXML-filer är ett dåligt argument eftersom stora ODF-filer är mindre än motsvarande OOXML-filer.

Med OOXML är man hänvisad till Microsoft Office och Windows, eftersom inget annat program eller operativsystem kan vara 100% kompatibelt med OOXML. Genom licensreglerna för MS Office avsäger man sig äganderätten till sitt arbete, vilket borde vara en betydligt större fråga och mer värt för företag än några tiotal MB hårddiskutrymme.

Argumentet om diskutrymme är egentligen ännu märkligare eftersom Microsoft Office kräver mycket större hårddiskutrymme än OOo/LibO. MS Office Home/Student kräver 3 GB…

…Medan LibreOffice kräver 1,5 GB.

MS Office innehåller då endast tre applikationer medan LibO innehåller fem. Mellanskillnaden, 1,5 GB, är en livstids produktion av kontorsdokument, oavsett filtyp.

En nivå till är att en Linuxinstallation i sig är betydligt mindre än en Windowsinstallation. I Linux har jag aldrig lyckats skrämma upp min systempartition till mer än 9GB hur mycket program jag än installerat (jag kör ibland Puppy Linux från en gammal 256MB minnessticka, men det räknas väl inte…). Windows tror jag inte går att få så litet, ens som rent system. Därtill kommer alla program…

Wine

Jag håller med recensenten att Wine som används i Linux för att köra Windowsprogram är svårt att få att fungera. Det bästa är att låta bli det och använda de program som finns för Linux. Wine fyller en uppgift och man kan visst köra Windowsprogram i Linux. Gör man det mycket är mitt råd att göra det i Windows istället för att lägga ner energi på att få saker att nätt och jämnt fungera i Linux. Varför ska man installera ett operativsystem om man bara kör program avsedda för ett annat?

Mediaspelare

Grundtanken i Linux och fri programvara är annorlunda än i proprietära system. I fria system ser man mer till funktion och resultat än till programmens logotype. Är Internet bättre i IE? Låter musik bättre i en viss mediaspelare? Är filmer mer spännande? Recensenten klagar på att han inte tycker om en viss mediaspelare, det är bara att byta och hoppas på att musiken låter bättre.

Hur dåligt är Linux?

Recensionens essens är att Linux är dåligt eftersom det inte är en gratiskopia av Windows. Detta är ingen svaghet utan en styrka. Linux gör saker annorlunda och oftast bättre än Windows. Om man inte accepterar att saker kan vara annorlunda är det bättre att fortsätta använda Windows.

Jag tycker faktiskt litet synd om dem som testar Linux med inställningen att allt ska se ut och fungera som i Windows, men gratis. De har förlorat förmågan att tänka nytt.

Pangolin, Foto: Wikipedia

Snart kläcks ju Precise pangolin som 12.04 LTS. Jag kör betan och den känns lovande.

Arbetsnamnen på de olika ubuntuversionerna har ju innehållit ett djurnamn och ett beskrivande ord https://wiki.ubuntu.com/Releases.

Nu börjar spekulationerna om arbetsnamnet på nästkommande version 12.10. Jag kommer inte på fler djur än quagga. Denna zebraart är tyvärr utrotad. Dessutom har men med DNA-analys kunnat fastställa att det inte var en egen art utan en underart till någon annan zebra. Är kanske inte quaggan cool nog?

Adjektiv på q är lättare, qualified, queer, quarrelsome, quiet och quick-tempered är bara några exempel.

Men nu kan man ju se av listan jag citerade ovan att alfabetets ordning inte har följts så strikt. Det finns många fler engelska ord som börjar på r, och där borde vara gott om både djur och adjektiv.

För min del får man också gärna bryta den här lite barnsliga och förvirrande traditionen

http://www.omgubuntu.co.uk/2012/04/guess-the-name-of-ubuntu-12-10-and-win-an-ubuntu-t-shirt/

Edit: Korrigerat skrivfel.

Det är inte uppenbart hur man spegelvänder text i Openoffice/LibreOffice Draw. Det går inte att göra direkt utan man måste först förvandla texten till en bitmapsbild.

Gör så här:

1. Skriv texten med textverktyget på verktygsraden Teckning vilken som standard ligger längst ner på arbetsytan.

När du är klar med texten markerar du den.

2. Välj: Ändra -> Konvertera -> Till Bitmap.

3. Välj därefter: Ändra -> Spegelvänd…

…och antingen horisontellt…

…eller vertikalt som även vänder texten upp och ner.

4. Färdigt!

Tips:

• Då texten är konverterad går den inte längre att ändra som text utan är en bild. Därför är det viktigt att se till att texten är som man vill ha den innan man konverterar.
• Knepet fungerar även på text man kopierar och klistrar in från andra program.
• Draw klarar mycket men om man vill göra avancerade saker bör man istället titta på program som Inkscape (vektorgrafik) eller GIMP (punktuppbyggda bilder).

Jag har gjort en ny version av ExLight Live DVD. Det är en remaster av Ubuntu 12.04 (alias Precise Pangolin). Skrivbordsmiljön Enlightenment 17 (Beauty at your fingertips) och kernel 3.2.0-23-generic används. Programinnehåll: Bl a AbiWord 2.9.2, Skype 2.2.0.35, Wicd 1.7.2.1, Thunderbird 11.01, Firefox 11.0, Vlc 2.0.1, Gimp 2.6.12 och GParted 0.11.0-2. Dessutom alla nödvändiga program för att kunna installera program från källa/source samt java, flash och alla tänkbara codecs. Alla program har uppdaterats till senaste tillgängliga stabila version per den 17 april  2012.

läs mer

Jag har anpassat mig till det faktum, att många numera anser att Ubuntu är synonymt med Linux. Ett annat faktum är att Ubuntu är ett förträffligt linuxsystem med oändliga ändrings- och utbyggnadsmöjligheter. Nya ExTiX 10 64bit Live DVD är därför baserat just på Ubuntu 12.04. Jag har förändrat (förbättrat?) systemet på olika sätt. 

läs mer

Antag att du har dessa värden i celler och att du vill ha medelvärdet:

Det snabbaste sättet är att markera cellerna och högerklicka nere till höger på fönsterlisten och välja medelvärde.

Medelvärdet visas i fältet på fönsterlisten.

Lägg märke till att det finns flera användbara genvägar i samma lista som max/minvärde, antal celler och summa.

Många ser till på pris och prestanda då de köper ny dator. Andra försöker anpassa köpet av livskamrat till vad de kommer att använda den till.

Något som få känner till är att många datorer tyvärr är smittade av virus redan i datorbutikerna. Det virus som spritt sig mest går inte att få bort på annat sätt än att formatera hårddisken och installera ett riktigt system.

Det finns ett enkelt sätt att testa detta i butiken. Givetvis gör man det bäst genom terminalen.

Be att få titta på datorn. Ta fram en terminal. Om det står något som det här:

användare@datornamn:~$

På min dator ser terminalen till exempel ut så här:

är allt OK. Datorn är virusfri och går att använda.

Om det är svårt att hitta terminalen är det ett dåligt tecken. På en del datorer kan man skriva cmd.exe i sökfältet för att få upp något som liknar en terminal.

Det värsta som kan stå i terminalen är när kommandoraden börjar med:

C:\

innan användarnamnet. En dator jag råkade ut för såg ut så här:

Då är datorn virussmittad, bortom allt hopp, hårddisken måste blåsas och systemet installeras om. Vanliga kommandon kommer inte att fungera, inte ens med su eller sudo.

Virusfria operativsystem kan gratis laddas ner till exempel här eller här. Det enda man behöver är ett USB-minne eller CD-skiva att installera från.

Eftersom butiken försöker sälja en virussmittad dator till dig har du all anledning att pruta. Jag tycker att det är rimligt att begära en prissänkning på åtminstone 500 kr för det extra arbete du måste lägga ner för att få datorn virusfri. Om inte butiken går med på det ska du klaga hos Konsumentverket  och Konkurrensverket  som år efter år tillåter butiker att sälja virussmittade datorer till överpris och som till och med påstår att det är så vi konsumenter vill ha det.

SlackEX 13.37 Xfce4/Razor-qt Live DVD bygger på Slackware 13.37 och Slax. Kernel 3.3.1-exton och Xfce 4.8 används. Jag har själv särskilt installerat Xfce 4.8 och Razor-qt 0.4.1. I Slackware är KDE annars standard. Kerneln har stöd för "allt", eftersom jag kompilerat den på samma sätt som Slackwares originalkernel huge. Skivan är på 1260 MB.

läs mer

Vad passar bättre till påsken än riktiga påskägg. Om du använder Firefox skriver du:

about:robots

eller:

about:mozilla

i adressfältet.

Annars kan du se mina påsktips från i fjol.

Glad Påsk!

Ibland behöver man skriva in mycket text i celler i Calc. Det finns några knep för att göra detta snyggt.

När man skriver in text i en cell fortsätter texten ovanpå cellen till höger såvida inte den cellen har innehåll.

Text i celler rullar på...

I så fall beskärs texten i textcellen så att den inte täcker innehållet.

...Tills man knappar in något i cellen till höger. För att se texten måste man dubbelklicka på cellen

Innehållet i textcellen blir svårläst.

Om man alltid vill kunna se allt textinnehåll gör man så här:

1. Markera celler, kolumner eller ett område.

2. Välj Format → Celler (eller högerklicka och välj: Formatera celler).

3. Välj fliken Justering. I dialogrutan väljer man alternativet: Radbryt text automatiskt. Man kan även välja att avstava texten.

Nu bryts raderna automatiskt och texten är alltid synlig

4. För att snygga till texten kan man avstava manuellt genom att sätta in bidestreck som gör att ord avstavas. Man kan även välja var rader ska sluta genom CTRL+ENTER.

Man kan snygga till avstavningar eller radbrytningar manuellt

De senaste dagarnas stora nyhet inom fri programvara är givetvis att den tidigare så populära Linuxdistributionen Ubuntu från och med version 12.04, som släpps den 26:e april, inte längre kommer att bygga på Linux utan på Windows XP. Frågan har diskuterats ett bra tag bland utvecklarna och nu väljer man alltså att lämna Linux som man ser som ett hobbyprojekt. Delvis ligger raset på DistroWatch bakom den radikala förändringen, Canonical, företaget bakom Ubuntu söker lösningar för att återta förlorad terräng.

Ubuntu har blivit rejält akterseglat av LinuxMint på DistroWatch

Så har ser nya Ubuntu baserat på Windows XP ut. Jag tycker att man borde ha kunnat fixa en ny skrivbordsbakgrund, men syftet är att gamla XP-användare ska känna igen sig. Klicka på bilden för förstoring!

Linux har för många buggar, omogen arkitektur och låg kvalitet på kärna och program. Kilometerlånga kommandon i en terminal för att starta ett program, bristande hårdvarustöd och uruselt stöd för multimedia är andra problem. Man har insett att Linux inte lockar normalanvändare. Dessutom lyckades man aldrig få Ubuntus omdebatterade skrivbordsmiljö Unity stabilt i Linux.

Inställningar i Ubuntu görs framöver i Registret. Den som har litet vana att arbeta med registernycklar kan enkelt ställa in Unity, en klar förbättring jämfört med Ubuntu byggt på Linux!

Då Microsoft snart kommer att upphöra med stödet för XP och var berett att licensiera det till Canonical, valde man alltså att stiga av Linuxtåget och satsa på beprövad och väl fungerande teknik.

Genom detta förlängs XP:s livslängd bortom 2014, då Microsoft slutar stödja det. Ubuntu 12.04 är en LTS, långtidsversion med stöd till 2017.

En smart idé är givetvis att locka över användare som kört Windows XP och som inte har lust att uppgradera till Windows 7 eller 8. Med undantag för Unity kommer datorn att fungera som den alltid har gjort. Genom Unity får XP-användarna ett modernt gränssnitt och får känna på hur en dator fungerar på 2000-talet.

Det känns ovant att ge terminalkommandon i XP-miljö

En bättre användarupplevelse

Att basera Ubuntu på XP ger flera stora förbättringar:

• Unity blir mindre buggigt eftersom det kommer att bygga på DirectX istället för Compiz.
• Webbläsare blir Internet Explorer 8 med sökmotorn Bing, ett krav från Microsoft.
• Alla Windowsprogram kommer givetvis att fungera out-of-the-box utan att man måste installera Wine och trixa med inställningar i flera dagar.

XP kommer att administreras precis som vanligt, som Windows. Det gör att nästan alla terminalkommandon slutar fungera. Fördelen är givetvis en bättre användarupplevelse och att det blir svårare att krascha sitt system genom en oövertänkt trollformel

Den enda nackdelen är att man måste godkänna ett 78-sidigt EULA-avtal, något många Linuxanvändare inte klarar av och det finns en risk att man tappar dessa kufar.

Canonical kommer att genomföra en marknadsundersökning för att sondera om Ubuntu ska byta namn till det föreslagna Winbuntu.

Frågan är hur alla Ubuntuderivat kommer att göra, följa efter Ubuntu till XP eller försöka vara kvar i Linux.

Testa!

Jag ska testa Ubuntu med XP och se om det kommer att infria de förhoppningar gemenskapen ställer på plattformen. Jag tycker dock att det blivit för mycket lekstuga och experimenterande i Ubuntu, fönsterknapparna till vänster i 10.04, Unity i 11.04 och nu övergången till XP. Jag är nog litet för konservativ för att hänga med. Dessutom känns XP litet väl modernt om man är van vid Linux. Att dubbelklicka på en ikon för att starta ett program stjäl fokus från det man skriver i terminalen och tillför absolut ingenting!

Jag tror därför att jag kommer att fortsätta använda ett Linuxbaserat operativsystem, även om nästan ingenting fungerar. Jag tycker att Ubuntus övergång till XP är litet av ett nederlag för Linux och fri programvara.

Om du vill testa gamla Ubuntu baserat på Linux är det bäst att du laddar ner och installerar redan idag! Du kan ladda ner Ubuntu här. Passa på att bränn en eller flera CD-skivor! De kommer att bli samlarobjekt och datorhistoria!

Det finns en Releasekandidat för Ubuntu baserat på Windows XP att ladda ner här. Kom ihåg att det är en betaversion och att det kan finnas mindre problem!

Wine HQ kolla länk www.winehq.org är känt sen tidigare i Linux kretsar
men för att göre det möjligt att till exempel spela Pinnball FX på riktigt som i Windows
håller Ubuntu.se teamet på med ett roligt experiment kring en ren inloggning i Windows miljö
direkt ifrån start menyn i Ubuntu, vi får säkert snart se vad Ubuntu.se 12.04 Remix kan ge
och efter Arne Exton har slutat sig till .se teamet, finns där inget som inte går att fixa och trolla fram i Ubuntu

här är liten Video ifrån en beta körning, det går fint att kommentera videon på Ubuntu.se

Hel bra att inte behöva köra Dualboot med Windows 8 när man kan logga in direkt via  Wine 1.5.1 Released

I Linux finns flera användbara funktioner och program inbyggda i operativsystemet. Ett sådant program är ImageMagick ett avancerat bildmanipuleringsprogram.

Man kommer åt funktionerna via terminalen.

Ibland behöver man fixa litet ovanligare saker som att slå samman en massa bilder till en enda fil. En funktion i ImageMagick är att man kan slå samman en mängd .jpg bilder till en PDF-fil. Då kan man bläddra bland bilderna i en enda fil istället för att ha många filer.

Man ställer sig i mappen med de bilder man vill konvertera, öppnar en terminal och ger kommandot:

convert *.jpg minfil.pdf

minfil.pdf byter man till vad man vill kalla filen med filändelsen .pdf.

.jpg är känsligt för stora bokstäver. Har man filer som heter .JPG måste man byta till stora bokstäver i kommandot.

Filerna slås samman i nummerordning. .jpg-bilderna rörs inte, men det är alltid bättre att arbeta med kopior när man manipulerar filer.

Jag har en massa fotografier av arkivhandlingar som är oöverskådliga. Genom kommandot kan jag samla en brevväxling eller en avfotograferad handling i en enda fil. PDF-filer går att komprimera om de blir stora och man bara vill läsa dem på skärmen. De går dessutom att kommentera och arbeta med på ett annat sätt än .jpg bilder. Kommandot var en liten aha-upplevelse för mig som gjort mitt arbete litet enklare.

Det är sådana här funktioner som gör Linux till ett suveränt operativsystem! Samtidigt är det synd att man inte har grafiska verktyg för den här typen av avancerade funktioner. Det borde vara enkelt att binda kommandon till knappar i program. De som arbetar med grafik vill sällan ägna sig åt att leta terminalkommandon utan arbeta grafiskt.

Många av oss skriver dokument där vissa ord, delar av meningar eller ibland hela stycken förekommer flera gånger. Man kan återanvända text med kopiera och klistra in. Detta har sina begränsningar eftersom man måste leta reda på texten man vill kopiera och innehållet i klistra in innehåller bara det senaste man kopierat (inte riktigt sant se detta inlägg och man kan även ha en mer kompetent urklippshanterare på systemnivå).

Det finns dock smartare sätt, Fält kombinerat med Autotext. I korthet går detta ut på att en valfri text skrivs i ett fält som får en tangentgenväg. Man kan ha så många sådana genvägar man behöver.

Gör så här

1. Välj Infoga -> Fältkommando -> Andra

2. Under fliken Variabler markerar man i vänsterkolumnen ”Användarfält” (1 på figuren) och i högerkolumnen ”Text” (2).

I rutan Namn bör man ge sitt fält ett namn så att man kommer ihåg det. Jag kallar mitt fält ”Tegnér” (3).

I fältet Värde skriver man in texten man vill återanvända (4).

I exemplet använder jag en vers från Esaias Tegnérs Epilog vid magisterpromotionen 1820 som är bra att slå i huvudet på folk:

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

När allt detta är klart klickar man på den blå bocken bredvid fältet Värde (5). Då sparas fältet.

Nu finns fältet Tegnér i listan över tillgängliga fält och det kan infogas med en knapptryckning

3. När man nu klickar på Infoga klistras texten in i fält i ens dokument.

Fält är som standard gråmarkerade i Writer. Det grå syns inte vid utskrift

4. Det är ganska omständligt att varje gång man vill citera Tegnér göra Infoga -> Fältkommando -> Andra, leta reda på fältet man vill infoga och klicka Infoga. Därför förvandlar man fältet till Autotext.

5. Infoga fältet i dokumentet och markera det.

6. Välj: Redigera -> Autotext. Skriv in ett lämpligt namn i rutan ”Namn”. Jag väljer Tegnér (1 på figuren). Writer föreslår en förkortning, i mitt fall ett stort T (SHIFT+T) (2). Om man inte är nöjd kan man knappa in en egen genväg.

Under Rullmenyn Autotext till höger (3) väljer man Nytt och ens textsträng matas in i systemet.

Detta steg är viktigt! Writer kräver att man bekräftar Autotexten

Nu finns fältet Tegnér som Autotext!

Klicka på Stäng.

Färdigt!

För att mata in Tegnércitatet ger jag tangentgenvägen SHIFT+T följt av Funktionstangenten F3. F3 är genvägen för att sätta in Autotext.

Det har nästan blivit för lätt att skriva om det dunkelt tänkta...

 
Det har nog aldrig varit så enkelt att skriva: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

• Man kan givetvis välja mer avancerade fält än min textsnutt eller använda Writers fördefinierade fält som datum, författarnamn eller dokumentnamn som fält för Autotext.
• Man kan givetvis ha flera flera fält definerade som Autotext, vart och ett med sin egen genväg.

Ibland vill man ha en liggande sida i dokument med stående sidor, till exempel som bildsida eller för att kunna visa en större del av ett kalkylark etc. Det är inte helt uppenbart hur man får till det i Writer.

Gör så här:

1. Gå till det ställe där du vill att den liggande sidan ska börja.

2. Välj: Infoga → Manuell brytning…

3. Bocka för Sidbrytning och välj Liggande i rullmenyn Formatmall.

Klicka på OK.

En liggande sida skapas. Om man vill ha tillbaka stående sidor gör man omvänt:

1. Gå till slutet av den liggande sidan

2. Välj: Infoga → Manuell brytning…

3. Bocka för Sidbrytning och välj din vanliga Formatmall (Standard är det vanliga)

Tips 1

Man kan ordna så att en liggande sida automatiskt återgår till stående:

1. Tryck F11 så att fönstret för formatmallar och formatering öppnas.

2. Välj Sidformatmallar med fjärde knappen från vänster

3. Högerklicka på Liggande. Välj: Ändra…

4. Välj Fliken Administrera. Nästa Formatmall = Standard (eller den du brukar använda)

Nu återgår liggande sidor automatiskt till att bli stående, en bra lösning om man bara vill ha en enda liggande sida.

Tips 2

Den liggande sidformatmallen är som standard tom, vilket kanske inte passar alla. Man kan lägga till sidnummer, sidhuvud eller andra element genom att ändra i Sidformatmallen som man får upp som under Tips 1.

Liksom så mycket annat i OOo/LibO styrs stående och liggande sidor av formatmallar!

As Qt 5 approaches alpha, it is more and more interesting to try using it outside the comfort of developer machines. For that, packages are needed.

Thanks to vgrade I found the qt-spec-effort project on Gitorious. This git contains a nice script that populates an OBS with the Qt packages. Perfect for my needs. I had to employ some minor tweaking to get things going, so my clone can be found here.

One thing that possibly could affect Qt 5 is the version of XCB, the new X protocol C bindings. When upgrading the existing packages for libxcb and friends I ran into a split package. Apparently, xcb-util was split into five packages (xcb-util, xcb-util-wm, xcb-util-renderutil, xcb-util-image, xcb-util-keysyms), so the packaging turned out to be a bit more tedious than expected. Still, the spec-files are available from the xcb-spec-effort git that I setup. The only consequence of this was that I had to be more specific when specifying dependencies for Qt 5′s qtbase (it is all on Gitorious).

So, now, all I need is a good way to measure and optimize QML performance. The swaplogger tool serves the first purpose (spec file in this clone). Now, all that is left is the optimization part :-)

Ett av de få sätt som finns för att spåra tankeutbyte från förr i tiden är bevarade brevväxlingar. Genom sådana får man insikt i vilka problem forskare ställdes inför, hur de resonerade för att lösa dem och hur akademiker umgicks.

En sådan brevväxling är den mellan den svenske riksantikvarien Carl Birger Rutström (1758–1826) och den danske professorn i Litteraturhistoria och chefen för universitetsbiblioteket i Köpenhamn Rasmus Nyerup (1759–1829).

Rutström och Nyerup höll varandra underrättade om kulturella tilldragelser i respektive land. De bytte böcker och diskuterade sina specialområden fornforskning och norrön litteratur.

Förutom detta delade de ett stort intresse för god mat och bytte recept. Rutström avslöjade bland annat sitt recept på dillkött. För den som vill laga mat som på 1820-talet publicerar jag här Riksantikvarie Rutströms recept:

Dillkött

Härtill till tages hälst framfjerdedelen af ett får lam eller en kalf, bringbenen ihugges här och där, på det köttstycket måste blifva böjligt; och om bringan är stor, kan bakbenet bortskäras. Sedan lägges köttet i kokkärlet och så mycket vatten tillslås att intet mera under kokningen behöfver tillspädas; litet salt ilägges; och så snart köttet väl uppsjudit, borttages skummet. Då lägges, till en framdel af kött, en god handfull grön dill, som är väl ränsad från ogräs – i brist af grön dill tages torkad, då de grofva stjelkarna medfölja; ty torkade hysa de den starkaste dillsmaken. Nu saltas äfven köttet efter smak, och kokas sedan med lock på jämn eld, tills det blifver mört, då icke stort mera spad bör återstå, än det som gifves till köttet – Det anrättas då på sitt fat och öfver strös med fin grön dill, spadet silas upp uti en skål och gifves, jemte ättika, vid bordet till köttet.

Mat är också kultur!

Man kan undra hur många sådan här vetenskapliga tankeutbyten som kommer att finnas bevarade från vår tid med e-post och telefonsamtal som främsta kommunikationskanaler.

För några månader sedan lade jag ut ett jobb på att göra ett bokomslag till en bekant som arbetar i förlagsbranschen. Hon gjorde ett jättefint omslag i Adobe InDesign på sin jobbdator och allt var frid och fröjd. Det enda jag behövde tänka på var att få resten av boken färdig.

Min bekant slutade sitt jobb. InDesignfilen med omslaget såg hon naturligtvis till att ta med sig.

Jag har använt fri programvara och fria filformat i många år. Jag är van att kunna öppna filer även om de är några år gamla. Jag brukar anlitas av folk som får problem med MS Office filer som inte längre fungerar då Microsoft bestämt att det är dags att lura av dem några tusen i uppgraderingskostnad och slopar stöd för sina gamla filformat eller ändrar i dem för att försvåra för konkurrenter. Jag är van att kunna byta program och operativsystem och kunna arbeta i den miljö som passar mig bäst för stunden.

Jag trodde i min enfald att hela världen fungerade så…

Boken klar

Resten av boken börjar nu bli klar och jag behövde omslaget som skulle finslipas. Nu började problemen.

Filen var gjord i InDesign 5. Jag har en urgammal version av InDesign och filen gick inte att öppna. Efter en koll på Adobes hemsida har Adobe den geniala mjölkkossan att filer bara är kompatibla en version bakåt. Detta är givetvis för att underlätta för användare att fatta beslut att det är dags att uppgradera för smått astronomiska summor.

Jag använder numera InDesign någon gång vartannat år just för att göra omslag och min urgamla version har allt jag behöver och tryckeriet har inga problem att hantera de filer jag lämnar. Varför ska jag uppgradera?

Att lösa ett problem

Nu vidtog en febril jakt efter ett nyare InDesign. Till sist fick jag tag på någon som kör InDesign 5.5 på sin Windowsdator. Filen gick att öppna, Seger!! Jag skulle kunna göra jobbet klart vid en lånad arbetsstation.

Icke sa nicke! Min första bekant hade gjort jobbet i InDesign för MAC. Det betyder att de typsnitt hon använt inte finns/fungerar i Windows!

För att slutföra arbetet skulle vi alltså behöva Adobe InDesign, en MAC-dator och förmodligen ett antal dyra typsnitt. Detta skulle kosta upp mot en tredjedel av vad det kostar att trycka boken och det fanns ingen budget eller vilja för att tvångsköpa dessa saker för ett enda omslag.

Till sist ledsnade jag på allt vad ofria skräpprogram heter. Jag och min bekant gjorde om omslaget från början i min urgamla version av InDesign och med typsnitt som jag har koll på. Nu vet jag att filen kommer att fungera tills boken kan gå i tryck.

Detta lilla äventyr kostade upp mot en veckas arbetstid fördelad mellan tre personer och ett nästan slutfört projekt fick göras om från början, mycket klurande och mycket irritation. Visst kan man mena att det var olyckliga omständigheter som att min bekant slutade sitt jobb, att man ska vara medveten om de problem som finns med filformat och typsnitt redan då man påbörjar ett projekt och så vidare. I slutänden går alla ”skyll dig själv” argument ut på att man ska bita i det sura äpplet och betala för att få tillgång till sitt eget arbete.

Några saker står klara:

• Om du arbetar i Adobes program är det Adobe som äger ditt arbete och inte du. Du får låna det för stora summor pengar.
• Om du arbetar med ofria operativsystem riskerar du också att förlora ditt arbete, särskilt i MAC, men även i Windows. Genom finesser som typsnitt låsta till system förhindrar man att filer flyttas mellan plattformar.
• ”Marknadsledande” program som InDesign och Photoshop kan ha fler funktioner och vara smidigare att arbeta i än fria motsvarigheter som Scribus och GIMP. I slutänden är det dock inte alls säkert att ett jobb går fortare, blir bättre eller ens finns om man använder ofria program.
• Det är bara fria program som garanterar att filer fungerar oavsett plattform, om de ligger ligger till sig och vem som än gör jobbet.

Jag kan förstå att förlag och tryckerier använder Adobes program. Det är en nisch där allt är uppbyggd runt Adobes program, alla är utbildade på dem och maskinerna är inställda efter dem. Adobe gör en nätt vinst på att ha mutat in ett område och inlåsningen är i det närmaste total. Ett enskilt tryckeri kan inte säga att: ”vi tar inte emot Adobe-filer.” Effekten är att vi betalar genom dyrare böcker och trycksaker.

Det jag inte kan förstå är att privatpersoner ens överväger att använda Adobes program för att ta bort röda ögon, beskära en bild eller att sätta texter när det finns fria program som gör det lika bra eller bättre. Plötsligt en dag kan alla bilder och texter vara borta, det vill säga du kan inte öppna dem utan att betala en rejäl summa till Adobe.

Slutsats

Jag hoppas att det här var sista gången jag använde InDesign. Just nu hatar jag allt vad Adobe heter. De problem jag har haft visar hur dumt det är att använda ofria program och tro att saker ”bara fungerar” om man har en licens som kostar pengar.

Jag skriver hoppas. Jag arbetar delvis med att sätta böcker, böcker måste ha omslag och tryckerier förväntar sig att få en öppen InDesignfil för att fixa detaljer som ryggbredd, textstorlek på ryggen etc. Det är svårt att bryta med systemet och produktionskedjan är byggd kring Adobes program. Därför är InDesign mitt sista ofria ”måste ha” program som jag inte har kunnat ersätta med fria program.

Jag har dock lyckats ersätta InDesign för inlagan. LyX är bättre än InDesign, kostar inte en krona och levererar lika bra eller bättre slutresultat och är fri programvara. Nu kommer jag att lägga alla krafter på att ersätta InDesign även för omslag. Det tryckeriet egentligen vill ha är en tryckfärdig PDF och jag misstänker att om jag fick deras siffror och mått skulle jag kunna fixa omslag i Scribus och trixa till en godkänd PDF via Postscript på samma sätt som jag gör i LyX. Det skulle bli litet mer arbete, men inte mer än att behöva göra om omslag från början.

Dessutom skulle jag äga mitt eget arbete!

Jag har tidigare skrivit inlägg om hur jag skrev och satte en bok med fri programvara här, här och här. Mitt huvudprogram är dokumentprocessorn LyX.

Jag använder dock inte bara LyX utan också flera hjälpprogram. Då man sätter böcker behöver man då och då kunna manipulera PDF-filer. Jag har hittat två program som kan göra det mesta jag behöver få gjort. Eftersom jag använder Linux som operativsystem är de program jag tipsar om Linuxprogram. Linux är mindre vanligt bland dem som sätter böcker, men det finns förvisso många kraftiga verktyg!

PDFMod

Ett bra program för att ändra i PDF-filer är PDF Mod. Jag använder det för att kombinera PDF-filer, lägga till eller ta bort sidor i PDF-filer etc. Det är ett grafiskt program där man kan dra och släppa sidor mellan PDF-filer eller ta bort och lägga till sidor med knappar. För närvarande håller jag på att redigera en artikelsamling i LyX. PDFMod fungerar suveränt då varje författare ska få sin artikel för genomläsning. Med PDFMod är det enkelt att bryta ut en enskild artikel.

Med PDFMod kan man enkelt flytta, ta bort eller lägga till sidor i PDF-filer

PDFMod bör finnas i förrådet i de flesta Linuxdistributioner. Annars kan man ladda ner källkod och bygga själv på programmets projektsida.

PDF i högerklickmenyn

Då man kör kommandot pdflatex i LyX (eller LaTex) som jag arbetar i, får man (förhoppningsvis) en färdigsatt PDF-fil. Om man arbetar mot ett tryckfärdigt bokmanus och man använder högupplösta bilder, blir PDF-filen stor. Filerna till mina böcker kan bli upp mot 300MB. På en modern dator är det sällan problem att öppna och läsa så stora filer utöver en liten fördröjning. Det är dock inte lätt att maila eller skicka dem om man till exempel vill ha in någons åsikt eller få det man skrivit korrekturläst.

I Linux finns som standard programmet Ghostscript installerat som bland annat kan komprimera PDF-filer, det vill säga i huvudsak göra bilder lågupplösta. Om man ska skicka filer räcker det ofta med skärmupplösning.

Man gör det med en trollformel i terminalen:

gs -sDEVICE=pdfwrite -dCompatibilityLevel=1.4 -dPDFSETTINGS=/screen -dNOPAUSE -dQUIET -dBATCH -sOutputFile=output.pdf input.pdf

Nu kan de som använder Linux sträcka på sig och alla andra skratta. Givetvis kan ingen komma ihåg en sådan trollformel. Det tar tid att leta reda på den och ändra output.pdf och input.pdf till de rätta filnamnen. Om man arbetar grafiskt med att sätta ett bokmanus har man som regel dessutom litet intresse av att ge trollformler i en terminal oavsett OS.

Istället kan jag rekommendera att man använder skrivbordsmiljön KDE. KDE är kanske inte allas favorit, men är mycket flexibelt och kraftfullt, betydligt kraftfullare än Gnome eller Ubuntus Unity.

En nyttig funktion är att man kan lägga till egna högerklickskommandon i Dolphin (Inställningar -> Anpassa Dolphin -> Tjänster).

Tjänster i Dolphin i KDE är i princip att lägga till kommandon i högerklicksmenyn. På så sätt kan man skräddarsy sin arbetsmiljö och enkelt få tillgång till avancerade skript. Jag tycker detta är en av de bästa funktionerna i KDE

Om man väljer att Ladda ner nya tjänster söker man efter service-menu pdf som man installerar.

Därefter kommer man enkelt åt en massa trollformler för att konvertera och ändra PDF-filer i högerklicksmenyn.

Genom högerklicksmenyn har jag nu tillgång till hundratals kommandon för PDF-filer som jag annars hade fått ge en trollformel i terminalen för. Jag kan bland annat konvertera till andra format, komprimera filer eller extrahera bilder. Detta är ganska avancerade saker att få till, men det går mycket snabbt med ett högerklick

Se till att installera paketen pdftk och pdfjam i pakethanteraren för din distribution för att få tillgång till alla funktioner.

Denna högerklicksmeny är ett av skälen till att jag föredrar KDE för tungt skrivbordsarbete. Den sparar mycket tid! Jag har inte sett något lika bra för Nautilus i Gnome eller annan filhanterare än Dolphin.

Nu kan jag krympa PDF-filer till nästan ingenting med ett högerklick:

Genom ett högerklick kan jag krympa en PDF-fil från 252MB till knappt 8 (egentligen under 4MB. Jag har lagt till ett högupplöst omslag och några sidor med PDFMod).

Linux har alla verktyg man behöver för att sätta böcker!

Theo de Raadt meddelade idag att det går att förboka OpenBSD 5.1 som kommer att släppas den 1 maj 2012. Som vanligt brukar dem som förbokar få sina skivor några dagar tidigare än alla andra. Det är också viktigt att köpa för pengarna går till utvecklarna så att projektet kan fortsätta.

It is that time again.  I have just activated pre-orders for CDs,
tshirts, and posters for the 5.1 release — due May 1.

http://openbsd.org/orders.html

At the same time, I am making available the song that will come out
with the release (hmm, it is still moving out to the ftp mirrors at
the moment, but that is ok).  The song and details of it are linked
from:

http://openbsd.org/lyrics.html

And there is something else.  Five years ago we made available an
Audio CD that contained 5 years of songs.  Well, we have made a new
audio CD since enough new songs have been made.  It is not very
expensive, so please consider buying this as well when you place any
order.  It has some rather nice liner notes.  Had some great fun
coming up with the cover for that CD:

http://openbsd.org/images/cdaudio2.gif

I’d also like you remind you that Michael Lucas new “SSH Mastery” book
is also now available, in case anyone was waiting for the 5.1 release
to place one order.

http://openbsd.org/books.html#book9

Please consider purchasing these items and/or making a donation, since
this is a very important revenue source which keeps the project going.

– Johan Ryberg

CERT-SE skickade precis ut ett blixtmeddelande som lyder

—–BEGIN PGP SIGNED MESSAGE—–
Hash: SHA1

CERT-SE ID: BM12-001
Datum: 2012-03-13
CVE: CVE-2012-0002

Microsoft har rättat en allvarlig sårbarhet i Remote Desktop.

Problembeskrivning
Sårbarheten kan medge exekvering av godtycklig kod genom att angriparen skickar riggade RDP-paket (Remote Desktop
Protocol). Angriparen behöver inte vara autentiserad. Microsoft har gett denna sårbarhet en etta i “exploitability
index”, vilket innebär att det är troligt att stabil och fungerande kod som utnyttjar sårbarheten kan
implementeras. Detta tillsammans med att en extern angripare kan utnyttja säkerhetshålet gör den mycket allvarlig.

Modulen “Remote Desktop” är inte påslagen i en standardinstallation. Det finns inga rapporter på att sårbarheten
utnyttjas aktivt enligt Microsoft.

Lösning
Microsoft har släppt säkerhetsuppdateringar för mars månad, vilka innehåller en rättning av sårbarheten.

Om uppdateringen av någon anledning inte omedelbart kan installeras är följande skydd möjliga:

* Blocka RDP-porten 3389 (TCP) i brandväggen.

* Inaktivera följande tjänster om de inte används: Terminal Services, Remote Desktop, Remote Assistance, eller Windows
Small Business Server 2003 Remote Web Workplace.

* Slå på “Network Level Authentication” (NLA) för att stänga ute icke-autentiserade användare. Hur detta görs finns
beskrivet i MS12-020 (se nedan)

Mer information
http://technet.microsoft.com/en-us/security/bulletin/ms12-020
http://blogs.technet.com/b/msrc/archive/2012/03/13/strength-flexibility-and-the-march-2012-security-bulletins.aspx

CERT-SE kommer att uppdatera följande sida om ny information kommer:
https://www.cert.se/sarbarheter/sr/sr12-047-microsoft-windows-uppdateringar-foer-mars

—–BEGIN PGP SIGNATURE—–
Version: GnuPG v1.4.12 (MingW32)
Comment: Using GnuPG with Mozilla – http://enigmail.mozdev.org/

iQIcBAEBAgAGBQJPX6/

eAAoJEElL5LwtymemYxUP/3scpCtL3Q4GM2O/lPoTU3j5
n6ty5OwXb1GLgHRNdtHJ+G2TLdKh4fU0YX++coPm7AMljGsMjCdolawipeBslIO8
5QeBWEkzaxuZV1JO9jKR6hvloR4yv1F11D5qzozxczDqKllEadE7JAYq6s6b00A3
uUCv/EDXXI7Lmu2jAlTpbzKrbCW6NEV+yKpytA93XzYAnGoja6Roen+RbZzY6jih
xD1kX9A7dhqaGrhDL0HB/WIGdtIcGuE9VGZAoWaPpI2p6TlXxlqziEI3Brz+d7fI
Sckm+nzzky85vO6CcakRdTaFk6VkpyAnRSRgE6LQPuJlwKvmxWTc+MGIFMA5zLo5
cKknuajf/bekmuQ6lBl0gaiXoiIiXi17iz1LjwqAhryapbZ+vSYLf5UCjgK+T3Rl
IyAOPNcdRBSHlG3ly+BLBdN5aMdP55yYwKNOdvCayO2ms8ePQWJfKu1vz+Xt13BD
ogkGFVDKfxYJ7DURkoYjeBTObb/Xw4FBcwL/YcDl0Yw64ZcbDpw0WF1bGbYsXTDd
+ZQ5+0XGQuT4QlzoSzYiZ6C6KFwY45KlT8j3AdT1FX7Ng6bkxGPw931Wx3plIUrA
9N29X+W/4PTQSaaN95ZNuMSiSs9mLgIR6Mv1ohQSAN3I4lSNh9tpgruCmz3S6FSh
lhWLT8j2jM/ER+BtpqRN
=nki2
—–END PGP SIGNATURE—–

I visited OpenSourceDays 2012 this weekend. I did my presentation and met some people, but could not attend any other sessions. This was part due from the site being out of power when I got there (talk about Murphy at a large scale) and part because I wanted to enjoy beautiful Copenhagen with my family.

In my presentation I wanted to discuss how to approach the problem of building a run-time environment for a QML user experience. The choice is (as always) between time and quality. In this particular case, quality means how free the user experience designer is from the run-time implementation.

After the talk, I enjoyed a discussion with Mario Boikov. I argue that it is ok to use root context properties, i.e. global singleton variables in QML-space, to share states. He argued that presenting everything as QML registered types that QML instantiates gives better QML. I agree and disagree, as always ;-).

By using root context properties, it is clear to QML that it is a singleton instance. It is also a very handy way to expose plain QObjects to QML. Just add the odd Q_PROPERTY and Q_INVOKABLE macro and add it.

By exposing state-representing objects as registered types, one has to handle the singleton back-end (if it exists) through a wrapper class registered to the QML type system. This adds complexity on the C++ side. This, I feel, is ok, as the C++ developers are the ones with system knowledge. Any complexity related to technology should be handled here. From QML, this approach gives you prettier bindings. You can find a property of the service to something, and you can avoid the Connections solution to reacting to signals.

What you do lose on the QML side, is the clear message that the particular object is a singleton. You also (potentially) introduce allocations and deallocations of the wrapper object. This shouldn’t be an issue, especially not as such a QML design would trigger those either way. Still, as an old school embedded engineer, memory fragmentations is a scary thing.

QML is a wonderful thing, but the language and tooling are new to us all. I suppose discussions as the one above will lead to some sort of best practice being established. In the mean time, lets benchmark and compare notes. What gives the prettiest code, where do you lose performance, what did the Trolls intend for us :-)

Jag har fått frågor om vad det latinska citatet i detta inlägg betyder.

Iamque opus exegi, quod nec Iovis ira nec

ignis nec poterit ferrum nec edax abolere vetustas.

Det är en passage från den femtonde sången av Ovidius Metamorphoser där Ovidius berömmer sig för sitt mästerverk och filosoferar över hur en författare genom sitt verk vinner odödlighet.

I den första svenska översättningen från 1820 av Gudmund Göran Adlerbeth lyder en längre passage så här. Det är de två första verserna som citerats ovan på latin:

Och nu till ända jag fört ett verk som Jupiters vrede,

eld och jern och tidernas våld ej kunna förstöra.

När den dag instundar, hvars makt sig sträcker allena

Öfver min kropp och sluter ett lif hvars ålder är oviss,

Skall dock min bättre del, beständigt försäkrad mot döden

Sväfva i stjernornas rymd. Utplånas skall aldrig mitt minne

Och så vidt kring jorden som Rom utsträcker sin spira,

Skall jag af kommande folk bli läst och lefva i Ryktets

Munn, om Skaldernas spådom är sann, i eviga sekler.

Det är en mästerlig översättning som metriskt ibland nästan överträffar originalet. Som vanligt med poesi måste man läsa högt för att känna språkets rätta rytm.

Gudmund Jöran Adlerbeth var en av upplysningstidens stora skalder och översättare. Hans bildning och kulturella intressen ledde till att han blev den nyinstiftade Vitterhetsakademiens förste sekreterare. Han var god vän med Gustav III och blev en av författarna till 1809 års konstitution.

För Adlerbeth fick Ovidius sång dubbel innebörd. I september 1818 hittade man honom död, förmodligen av hjärtinfarkt, i biblioteket på sitt gods Ramsjöholm utanför Huskvarna. På skrivbordet låg den avslutade översättningen och ett brev med lyckönskningar från den store Esaias Tegnér till hans arbete.

Gudmund Jöran Adlerbeths son, Götiska förbundets skriftvårdare, Jacob Adlerbeth tog det som en helig uppgift att ge ut sin älskade faders översättning, ett åtagande som nästan drev honom i konkurs. Två år senare gick Metamorphoserna i svensk översättning i tryck. Ovidius text hade dubbel mening även för Jacob Adlerbeth:

Den 15te boken af min sal. faders öfversättning från Ovidii Metamorphoser, lästes med djup beundran. Sångens betydningsfulla slut framkallade åter tårar.

Det kanske inte bara är författare utan även översättare som kan vinna odödlighet genom sina verk.

Detta är en snabbguide för hur man bygger Reaver i Ubuntu 12.04

Steg:

1. ladda ner källkoden
2. installera bibliotek och de verktyg som behövs
3. ladda ner och bygg aircrack-ng
4. kompilera och installera
5. kör =)

Ladda ner källkoden

Först måste den senaste versionen laddas ner från http://code.google.com/p/reaver-wps/

wget http://reaver-wps.googlecode.com/files/reaver-1.4.tar.gz

Extrahera tarbollen

tar -xzvf reaver-1.4.tar.gz

Installera bibliotek och de verktyg som behövs

Innan du kan bygga Reaver så behöver du installera pcaplib och för att köra Reaver så behövs aircrack-ng (iw).

sudo apt-get install libpcap-dev sqlite3 libsqlite3-dev libpcap0.8-dev

Kompilera och installera

Bygg Reaver

cd reaver-1.4
cd src
./configure
make

Installera Reaver

sudo make install

Ladda ner aircrack-ng och bygg

Sedan Ubuntu 12.04 kan man inte längre ladda ner aircrack-ng från biblioteket men du kan ladda ner det från källan och kompilera själv. Det är bara en liten sak som måste skräddarsys då det inte kan byggas som standard utan att få följande fel:

johan@ubuntu-lab:~/aircrack-ng-1.1$ make
make -C src all
make[1]: Entering directory `/home/johan/aircrack-ng-1.1/src’
make -C osdep
make[2]: Entering directory `/home/johan/aircrack-ng-1.1/src/osdep’
Building for Linux
make[3]: Entering directory `/home/johan/aircrack-ng-1.1/src/osdep’
gcc -g -W -Wall -Werror -O3 -D_FILE_OFFSET_BITS=64 -D_REVISION=0  -fPIC -I..    -c -o osdep.o osdep.c
gcc -g -W -Wall -Werror -O3 -D_FILE_OFFSET_BITS=64 -D_REVISION=0  -fPIC -I..    -c -o network.o network.c
gcc -g -W -Wall -Werror -O3 -D_FILE_OFFSET_BITS=64 -D_REVISION=0  -fPIC -I..    -c -o linux.o linux.c
linux.c: In function ‘is_ndiswrapper’:
linux.c:165:17: error: variable ‘unused’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c: In function ‘linux_set_rate’:
linux.c:334:22: error: variable ‘unused’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c: In function ‘linux_set_channel’:
linux.c:807:22: error: variable ‘unused’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c: In function ‘linux_set_freq’:
linux.c:896:22: error: variable ‘unused’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c: In function ‘set_monitor’:
linux.c:1022:22: error: variable ‘unused’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c: In function ‘do_linux_open’:
linux.c:1366:12: error: variable ‘unused_str’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c:1352:15: error: variable ‘unused’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
linux.c: In function ‘get_battery_state’:
linux.c:1982:35: error: variable ‘current’ set but not used [-Werror=unused-but-set-variable]
cc1: all warnings being treated as errors
make[3]: *** [linux.o] Error 1
make[3]: Leaving directory `/home/johan/aircrack-ng-1.1/src/osdep’
make[2]: *** [all] Error 2
make[2]: Leaving directory `/home/johan/aircrack-ng-1.1/src/osdep’
make[1]: *** [osd] Error 2
make[1]: Leaving directory `/home/johan/aircrack-ng-1.1/src’
make: *** [all] Error 2

Så här bygger du aircrack-ng

sudo apt-get install build-essential
sudo apt-get install libssl-dev
wget http://download.aircrack-ng.org/aircrack-ng-1.1.tar.gz
tar -zxvf aircrack-ng-1.1.tar.gz
cd aircrack-ng-1.1

Redigera common.mak, t.ex. med vi

vi common.mak

Leta upp följande rad

CFLAGS          ?= -g -W -Wall -Werror -O3

Ta bort “-Werror” så att det ser ut så här

CFLAGS          ?= -g -W -Wall -O3

Spara filen, bygg och installera

make
sudo make install

Kör

Reaver är nu installerat och klart för att användas. Du behöver först sätta wifi-adaptern i monitoreringsläge innan du kan köra och enklast är att använda airmon-ng (del av aircrack-ng) som du precis installerade.

Sätt adaptern i monitoreringsläge, i mitt fall wlan0

sudo airmon-ng start wlan0

Kör Reaver

sudo reaver -i mon0 -b 00:00:00:00:00:00

Ersätt MAC 00:00:00:00:00:00 med MAC-adressen till den AP som du vill knäcka

– Johan Ryberg

Eftersom det inte finns en officiell installer för linuxvarianten av Songbird ännu kan det upplevas en aning besvärligt att få igång programmet. Eftersom det trots allt inte är speciellt svårt har knåpat ihop en enkel guide i punktform för den som önskar läsa.

Jag utgår från att du har extraherat (packat upp) en tar.gz med Songbird du laddat ned till /home/användarnamn

1. Högerklicka på Programmenyn
2. Välj ”Redigera menyer”
3. Välj Ljud & Video (om det är där du vill placera genvägen)
4. Välj ”Nytt objekt”
5. Döp genvägen till vad du känner för (antagligen ”Songbird”)
6. För kommando, välj ”Bläddra”
7. Gå till mappen med Songbird (/home/användarnamn/Songbird)
8. Välj filen som heter songbird (utan någon filändelse!)
9. Klicka på knappen för ikon
10. Välj ”Bläddra”
11. Gå till /home/användarnamn/Songbird/chrome/icons/default
12. Välj ”Öppna”
13. Där bör du hitta en ikon som heter default.xpm, välj denna och klicka på OK
14. Klicka OK på dialogrutan

Du kan nu starta Songbird från Program > Applikationer > Ljud & Video > Songbird

Installera 3G-modemet Sierra Wireless, Inc. Gobi 2000 Wireless Modem

Här följer instruktioner för hur man får 3G-modemet Sierra Wireless, Inc. Gobi 2000 Wireless Modem att fungera under Ubuntu 12.04 LTS (Precise Pangolin) inkl. någorlunda stöd för GPS

Denna guide bör fungera till samtliga av följande modeller:

• Fujitsu CELSIUS H700
• Fujitsu LIFEBOOK A530 / AH530
• Fujitsu LIFEBOOK A550 / AH550 (Intel Gfx)
• Fujitsu LIFEBOOK AH550 (NVidia Gfx)
• Fujitsu LIFEBOOK E780 (Intel Gfx)
• Fujitsu LIFEBOOK E780 (NVidia Gfx)
• Fujitsu LIFEBOOK P3110
• Fujitsu LIFEBOOK P770
• Fujitsu LIFEBOOK P8110
• Fujitsu LIFEBOOK PH530
• Fujitsu LIFEBOOK S710
• Fujitsu LIFEBOOK S760
• Fujitsu LIFEBOOK T4410/ T4310
• Fujitsu LIFEBOOK T580
• Fujitsu LIFEBOOK T730
• Fujitsu LIFEBOOK T900
• Fujitsu LIFEBOOK TH700
• Fujitsu LIFEBOOK UH900
• samt övriga modeller från t.ex. HP, Lenovo och övriga med Sierra Wireless, Inc. Gobi 2000 Wireless Modem

Kontrollera först så att du verkligen har det integrerade modemet i datorn med lsusb

johan@ubuntu-lab:~$ lsusb
Bus 001 Device 001: ID 1d6b:0002 Linux Foundation 2.0 root hub
Bus 002 Device 001: ID 1d6b:0002 Linux Foundation 2.0 root hub
Bus 001 Device 002: ID 8087:0020 Intel Corp. Integrated Rate Matching Hub
Bus 002 Device 002: ID 8087:0020 Intel Corp. Integrated Rate Matching Hub
Bus 001 Device 003: ID 1199:9000 Sierra Wireless, Inc. Gobi 2000 Wireless Modem (QDL mode)
Bus 001 Device 004: ID 04f2:b186 Chicony Electronics Co., Ltd
Bus 002 Device 003: ID 08ff:2550 AuthenTec, Inc.
Bus 002 Device 004: ID 1b96:0008 N-Trig
Bus 002 Device 005: ID 1690:0741 Askey Computer Corp. [hex]
Bus 001 Device 005: ID 1234:ffff Unknown

Installera wrappern för Gobi som behövs för att ladda 3G-modemets firmware samt wine som behövs för att extrahera firmwaren från drivrutinens installationspaket för Microsoft Windows XP/Windows 7.

johan@ubuntu-lab:~$ sudo apt-get install gobi-loader wine

Ladda ner drivrutinen från http://support.ts.fujitsu.com/Download/Download.asp?SoftwareGUID=BE060271-9410-4E34-B732-D7D016F9EC27&Filename=FTS_SierraWirelessGobi2000HSUSBMobileBroadband_11180_1053221.zip

Ställ dig i ett terminalfönster där du sparat filen som i ~/Downloads i mitt fall

johan@ubuntu-lab:~$ cd Downloads/


Extrahera arkivet med kommandot unzip FTS_SierraWirelessGobi2000HSUSBMobileBroadband_11180_1053221.zip


johan@ubuntu-lab:~/Downloads$ unzip FTS_SierraWirelessGobi2000HSUSBMobileBroadband_11180_1053221.zip


Ställ dig i den katalog som precis skapades

johan@ubuntu-lab:~/Downloads$ cd 72-VR322-15_1.1.180

Använd wine och kommandot msiexec för att extrahera drivrutinerna från MSI-filen. Filerna kommer att hamna i “virtuella” c: som ligger under ~/.wine/drive_c

johan@ubuntu-lab:~/Downloads/72-VR322-15_1.1.180$ wine msiexec /a GobiInstaller.msi /qb TARGETDIR="c:\temp"

Skapa katalogen /lib/firmware/gobi och kopiera drivrutinerna dit.

johan@ubuntu-lab:~/Downloads/72-VR322-15_1.1.180$ sudo mkdir /lib/firmware/gobi
johan@ubuntu-lab:~/Downloads/72-VR322-15_1.1.180$ sudo cp ~/.wine/drive_c/temp/Images/Sierra/UMTS/* /lib/firmware/gobi/
johan@ubuntu-lab:~/Downloads/72-VR322-15_1.1.180$ sudo cp ~/.wine/drive_c/temp/Images/Sierra/0/UQCN.mbn /lib/firmware/gobi/


Nu är det bara att starta om datorn för att 3G-modemet skall initieras ordentligt och synas i t.ex. network-manager.

GPS

Vissa modeller av Gobi 2000 har inbyggd GPS och den går också att använda men i mitt fall försvinner anslutningen mot 3G-modemet varje gång jag kommunicerar mot GPS:en vilket är ett problem som jag ännu inte löst. Jag tar gärna mot tips om någon har löst detta.

Installera valfri GPS-klient, jag har valt gpsd

johan@ubuntu-lab:~$ sudo apt-get install gpsd gpsd-clients

Konfigurera gpsd

johan@ubuntu-lab:~$ sudo /lib/udev/gpsd.hotplug add /dev/ttyUSB2
johan@ubuntu-lab:~$ sudo dpkg-reconfigure gpsd

Ange /dev/ttyUSB2 som enhet för GPS:en

Starta gpsd

johan@ubuntu-lab:~$ sudo service gpsd start

Tyvärr kommer inte GPS:en att fungera innan man instruerar den att starta vilket sker manuellt genom att skriva följande kommando. Tänk också på att 3G modemet slutar att fungera så fort man kommunicerar över /dev/ttyUSB2

johan@ubuntu-lab:~$ sudo su -
root@ubuntu-lab:~$ echo "\$GPS_START" > /dev/ttyUSB2

För att stoppa GPS:en skriver man följande kommando

johan@ubuntu-lab:~$ sudo su -
root@ubuntu-lab:~$ echo "\$GPS_STOP" > /dev/ttyUSB2

– Johan Ryberg

Installerade CentOS 6.2 (x86_64) från DVD i VirtualBox 4.1.8 och stötte på ett problem när installationen var klar och jag bootade om. Eftersom DVD:n fortfarande var monterad bootade maskinen från den och jag valde Boot from local drive.

Fick upp meddelandet FATAL: INIT18: BOOT FAILURE på skärmen och CentOS ville inte boota.

Om vi går ner till raden Boot from local drive och trycker TABB på tangentbordet får vi fram .localboot 0xffff . Om vi ändrar 0xffff till 0×80 så bootar maskinen upp som den skall. Fast allra enklast är ju att avmontera CentOS DVD-skivan och starta upp maskinen.

Jag har anpassat mig till det faktum, att många numera anser att Ubuntu är synonymt med Linux. Ett annat faktum är att Ubuntu är ett förträffligt linuxsystem med oändliga ändrings- och utbyggnadsmöjligheter. Nya Linux för alla (LFA) 64bit 12.04 LTS Live DVD på svenska är därför baserad just på Ubuntu. Nu på Ubuntu (alias Precise Pangolin) 12.04 LTS. Kernel 3.2.0-21-generic (kernel 3.2.13) används. Du kan köra/testa sex (6) olika skrivbordsmiljöer live (under körning från skiva/usb-sticka), nämligen Unity 5.8 (Ubuntu), Gnome 3.4, Gnome Classic, Razor-qt 0.4.1, Fluxbox 1.3.2 och XBMC 11 (An award-winning free and open source (GPL) software media player and entertainment hub for digital media). Unity 5.8 är standardmiljö (liksom i originalet). Dagens version (120402) av LFA ersätter den första versionen från 120308.

läs mer

I've been an openstreetmapper a couple of years now, sadly I am running out of stuff to map. I also been playing Skyrim since November. (Suddenly I am a huge gaymer, yaaay, ty Bethesda!) I think everyone can agree on that the maps that exists of Skyrim really sucks. So my thoughts was, why not make an openstreetmap of  Skyrim? (and eventually the whole Tamriel!) so i did, ah well, so far only of Whiterun.

I am using JOSM, the plugin PicLayer and screenshots of the local map.

First try of rendering the map, rendered whit orp.

Kolumner i Writer är ett litet kapitel för sig. Jag har skrivit om några olika sätt att använda kolumner här och här.

Häromdagen skulle jag formatera en färdig text till två kolumner. Dessutom ville jag balansera kolumnerna på sista sidan så att de blir lika långa.

Obalanserade kolumner på sista sidan.

Att balansera kolumnerna på sista sidan blir ofta snyggast

Det var faktiskt inte lätt att hitta hur man gör detta. Det går inte under Sidformatmallar eftersom det inte finns något alternativ för att balansera kolumner.

Man kan inte balansera kolumner genom att ändra sidformatmallen...

Detta är märkligt eftersom Writer har dille på att allt ska göras med formatmallar.

Om man väljer Format -> Kolumner finns inte heller där något alternativ för att balansera kolumner, om man inte…

...Inte heller under Format -> kolumner finns alternativet att balansera

Markerar en del av texten först. Då hittar man plötsligt alternativet: Fördela innehållet jämnt över alla kolumner, som är samma sak som att balansera dem.

Om man markerar text kan man plötsligt balansera kolumner

För att det ska fungera med en färdig text måste man markera all text, CTRL+A, och sedan göra inställningarna under Format -> kolumner.

Nu blir texten snyggt balanserad på sista sidan.

Om man inte väljer all text hamnar bara markeringen i kolumner.

En stor del av lösningen hittade jag på Solveig Hauglands blogg. I samma inlägg diskuterar hon om andra specialfall med kolumner.

Ibland undrar man hur man tänkt då man designade OOo… I detta fall kan åtminstone inte jag se någon logik. Funktionen borde finnas under sidformatmallen.

Förmodligen vill man hålla användarna alerta så att de skriver bättre!

Nu har utvecklarna av dokumentprocessorn LyX släppt ännu en buggfixversion. Som vanligt har man dock både fixat buggar och lagt till nya funktioner. Läs om nyheterna här.

Man kan ladda ner installationsfiler och källkodspaket för LyX 2.0.3 här.

För Ubuntuanvändare (och de som använder distar kompatibla med Ubuntu) som är för lata att bygga LyX från källkod finns nu en PPA med senaste stabila version.  Den stödjer Ubuntu 10.04 och senare. Jag har testat LyX 2.0.3 från den några dagar och allt fungerar utmärkt. Det är verkligen roligt att utvecklarna underlättar för användare på det här sättet. Nu kan man bli ännu litet latare!

Nytt i version 120229 av ExTiX 9 x64
En ny ”bättre” ubuntukärna >> 3.2.0-17-exton (kernel 3.2.7). Läs om fördelarna med den nya kärnan. Vidare har jag uppgraderat Vlc till version 2.0 ”Twoflower” och ökat stödet för Broadcom trådlösa kort i HP laptops.

Nya ExTiX 9 x64 Linux Live DVD är baserad på Ubuntu 11.10. Jag har förändrat (förbättrat?) systemet på olika sätt. Läs mera härom på INFO-sidan. Den som installerar ExTiX 9 till hårddisk kan själv lätt förändra hela ”mitt” system och sedan skapa en ny ISO-fil. Ett enda kommando (som bara består av två ord) är allt som behövs. För den som inte gillar terminalen finns det ett GUI för remasterarbetet.

Programinnehåll m m
Bl a AbiWord, Thunderbird 10.0.2, Firefox 10.0.2, Opera, Brasero, Vlc 2.0, Gimp, Flash och win32-codecs. Dessutom Java och alla nödvändiga tillägg för att kunna installera program från källa/source. Alla program har uppdaterats till senaste tillgängliga stabila version per den 29 februari 2012. Se en lista på alla installerade program.

Läs mera HÄR.

Nytt i version 120318 av ExTiX 9 64bit
En ny "bättre" ubuntukärna >> 3.2.0-17-exton (kernel 3.2.7). Läs om fördelarna med den nya kärnan. Vidare har jag uppgraderat Vlc till version 2.0 "Twoflower" och ökat stödet för Broadcom trådlösa kort i HP laptops.

läs mer

En läsare underrättade mig igår om att Göran Andersson som utvecklat DSSO lägger ner projektet, uppenbart i vrede över klagomål och gnäll. Jag vet inte exakt vad som ligger bakom, men det ser inte alls bra ut.

DSSO, Den Stora Svenska Ordlistan är den rättstavningsordlista som finns i LibreOffice, OpenOffice, Firefox, Opera och flera andra program. Att ha en fungerande rättstavning ser de flesta av oss som en självklarhet. Så är inte längre fallet.

Att DSSO läggs ner är en katastrof för fri programvara på svenska. Jag har flera gånger skrivit om rättstavningen i OOo/LibO som ett av de starka korten. OOo/LibO är tack vare DSSO överlägset MS Office.

DSSO har blivit bättre och bättre för varje utgåva och den som har ett uns språkkänsla eller intresse för vad han installerar på sin dator märker vilken energi och kunnande Göran har lagt ner. Ibland har jag jublat när jag sett hur mina texter fått fler eller färre röda understrykningar då Göran plockat in fler ord eller förbättrat funktioner.

Jag har bidragit till DSSO med några ord och en buggrapport.

Om Göran har fått nog på grund av klagomål och gnäll är det fruktansvärt. Om du vet bättre, engagera dig och fixa saker istället för att klaga på någon som hjälpt dig stava rätt i dina usla texter!

Tyvärr är detta en vanlig attityd mot fri programvara: Bidra inte, rapportera inga buggar, donera inga pengar, allt ska vara gratis och är det inte tio gånger bättre än program som kostar tusentals kronor duger det inte och framför allt ska man gnälla!

Personer som inte förstår hur fri programvara fungerar ska använda Microsofts pidginsvenska och betala dyrt, ju dyrare desto bättre, för att bli ännu dummare och lära sig skriva fel så att de verkligen framstår som de idioter de är.

Jag vill tacka Göran Andersson för hans fantastiska och mångåriga arbete med DSSO och jag hoppas att du kommer över de dumheter du blivit utsatt för!

Det är sådan här smörja som får en att tvivla och fundera på att packa ihop själv.

Nya MeX Linux LiveDVD är en remaster av Linux Mint 12 - alias "Lisa" (From freedom came elegance), som släpptes den 26 november 2011. Originalet innehåller skrivbordsmiljöerna Gnome 3.2, Gnome Classic (Gnome 2.32) och Mate (a fork of the venerable GNOME 2 desktop environment). I MeX har jag dessutom installerat KDE 4.8 (senaste stabila version) och Cinnamon 1.3.1, som ytterligare alternativ, så att alla på stående fot (under live-körning) kan jämföra de fem olika skrivbordsmiljöerna.

LÄS MERA...

En del studenter frestas att satsa på en högre akademisk utbildning och att skriva en doktorsavhandling. Det sägs vara bra för karriär och personlig daning.

Låt oss titta på argumenten:

1. En doktorsavhandling öppnar vägar in i arbetsmarknaden

Det enda arbete där högre examen (teoretiskt sett) är ett krav är som universitetslärare (de flesta universitetslärare saknar dock högre examen eftersom odisputerade är bättre på att komma i tid, bemöta studenter, byta strumpor innan de börjar lukta och är billigare i drift.). Inom ett visst ämne är det något eller några dussin tjänster spridda över landet man kan konkurrera om. Inte mycket till arbetsmarknad.

Samtidigt ses man som överkvalificerad för 90% av alla riktiga jobb. Det är inte ens lönt att söka de jobb man kunde få innan man började forska.

Det hade varit intressant att se arbetslöshetsstatistiken för disputerade. Den torde vara betydligt högre än för invandrare och handikappade. Kanske borde regeringen sänka arbetsgivaravgiften för dem som vågar anställa disputerad personal?

2. Som doktor får man högre lön

Som doktor kan man påräkna högre lön än någon som har kandidat- eller magisterexamen. Den som doktorerat har lagt 4–6 år på sin examen. Någon med kandidat- eller magisterexamen med 4–6 års erfarenhet har mer lön än en nydisputerad. Ofta har den odisputerade på 4–6 år hunnit avancera till en chefsposition och har därför flera löneklasser mer, roligare arbetsuppgifter och en tryggare anställning.

Den disputerade får alltså lägre lön och tråkigare arbetsuppgifter än sin studiekamrat från grundkursen, som dessutom är hans chef.

Om man räknar in de 4–6 åren (upp till 20 för humanister) som man levt på svältgränsen som doktorand, medan odisputerade arbetat, blir skillnaden i livslön ännu större.

3. Respekt från arbetsgivare och roligare arbetsuppgifter

Den vanligaste frågan vid anställningsintervjuer om tiden som doktorand är:

– Här finns en lucka på fyra år, vad gjorde du då?

– Jag skrev min doktorsavhandling.

– Jaja, men vad gjorde du egentligen?

Man kommer ändå inte ifråga för tjänsten eftersom arbetsgivaren (med rätta) tar för givet att den som har forskarutbildning är en myglare som bara vill sitta och forska (göra ingenting) och kommer att söka sig bort så fort han bara kan.

Om man mot förmodan skulle få arbetet kommer det att bestå av enklare handräckning, eftersom ingen vågar anförtro en riktiga arbetsuppgifter. Arbetet är så tråkigt och meningslöst att det enda som håller en uppe är de stunder man lyckas mygla sig undan och man kommer att söka sig därifrån så fort man kan. Arbetsgivaren har förstått situationen rätt!

4. Lära sig skriva

Man lär sig att skriva som doktorand, det vill säga man lär sig att skriva texter ingen kan läsa. Det är bra om man stannar kvar i den akademiska världen, men inte annars.

Som forskare sitter man i fällan: Försöker man popularisera sina texter döms man ut (en stackare jag känner blev hånad till tårar av sin handledare för att hon översatt de fornisländska citaten i sin doktorsavhandling). Tjänar man pengar på det man skriver är man oseriös (Forskare betalar som regel bokförlag för att de ska ge ut deras böcker som ingen köper).

Låter man bli att forska kan man skriva som man vill. Man kan skriva böcker folk läser och tjäna pengar på sitt skrivande.

5. Som bildad blir man en social samlingspunkt

Om man ser en besynnerlig och lätt nedgången person som sitter ensam på en fest är det någon med forskarutbildning som försökt prata om sitt jobb: Att jämföra den cthoniska blomsymboliken i Jacob Adlerbeths dagbok med motivet med den drunknade kungen i Shakespeares Stormen.

Som disputerad kan man tala om sitt jobb med max tio personer i världen (lika socialt inkompetenta och tråkiga som man själv). Om man fortsätter som postdok blir man tvungen att samtala med sig själv om De esoteriska aspekterna av Nils Henrik Sjöborgs adressering av brev till Lars von Engeström, eftersom det inte finns någon annan som förstår, eller är intresserad av sådana brännande frågor.

Hur rolig är en person som grälar med sina inre röster att bjuda på fest?

Ett ”liv” som forskare är ett liv i ensamhet!

6. Självförverkligande

Om det enda man vill göra är att skriva texter ingen kan läsa ska man forska. Man hålls uppe av:

Iamque opus exegi, quod nec Iovis ira nec ignis

nec poterit ferrum nec edax abolere vetustas.

Ni som har forskat förstår, ni andra förstår ännu bättre och kan lugnt fortsätta med de roliga saker ni höll på med!

Slutsats

Eftersom forskare av hävd har svårt att ta till sig förnuftsbaserad argumentation avstår jag från att avråda från högre akademiska studier och önskar istället Lycka Till!

Det kommer att behövas!

Nya MeX Linux LiveDVD är en remaster av Linux Mint 12 - alias "Lisa" (From freedom came elegance), som släpptes den 26 november 2011. Originalet innehåller skrivbordsmiljöerna Gnome 3.2, Gnome Classic (Gnome 2.32) och Mate (a fork of the venerable GNOME 2 desktop environment). I MeX har jag dessutom installerat KDE 4.8 (senaste stabila version) och Cinnamon 1.4, som ytterligare alternativ, så att alla på stående fot (under live-körning) kan jämföra de fem olika skrivbordsmiljöerna.

läs mer

Jag har igår kompilerat ännu en "egen" ubuntukärna. Nämligen kernel 3.2.0-17-mex. Den kerneln kan installeras i MeX Linux x32 och/eller i alla andra Ubuntu-32bit-system, t. ex. i Linux Mint 10, 11 eller 12. Fullständigt namn på den nya kerneln är 3.2.0-17.27.i386-mex. Ubuntu har sin egen numrering. Nummer 3.2.0-17.27 motsvarar kernel 3.2.7 (senaste) enligt Kernel.orgs namngivning.

Bättre
Inget är så bra att det inte kan bli bättre (brukar man säga). Det gäller också "mina" egenkompilerade ubuntukärnor. En nackdel med mina (tidigare) ubuntukärnor är att man inte kan installera t.ex. VirtualBox och Nvidias proprietära drivrutiner, som fordrar kernelsources vid installationen. Jag har nu upptäckt ett bättre kompileringssätt, som får med absolut alla specifika ubutupatchar. Nyssnämnt problem är därmed åtgärdat i kernel 3.2.0-17-mex.  Jag har själv testat i bl a Linux Mint 11 att det går att installera VirtualBox och proprietära hårdvarudrivrutiner med enbart kernel-headers-3.20.17-mex installerade. D v s utan att fullständiga kernelsources behövs.

TILLÄGG 120227
En av fördelarna med min nya kärna är att man alltid kan installera Nvidias senaste grafikdrivrutin! D v s hämta den från Nvidias hemsida och sedan installera den i alla ubuntusystem som använder min kärna.
INSTRUKTION
Hämta drivrutinen direkt från Nvidias hemsida. Sedan:
1) sudo init 1
2) Logga in och gå till den mapp där driverfilen finns
3) sudo chmod 755 NVIDIA-Linux-x86-295.20.run
4) sudo ./NVIDIA-Linux-x86-295.20.run
5) Acceptera alla förslag
6) sudo reboot
Klart!

Historia
I blogginlägg från 120209, 111202 och 111204 har jag beskrivit hur man installerar andra av mig kompilerade Ubuntu-kernlar.

Varför?
Senaste Ubuntu (11.10) använder kernel 3.0.0-12. Det har tillkommit väldigt mycket olika slags hårdvarustöd m m i senaste stabila kernel 3.2.7 Om du alltså har skaffat ny hårdvara, som inte stöds i din nuvarande Ubuntu-installation kan det vara värt att testa "min" kernel. Bl a finns stöd för alldeles nya USB-enheter, som skrivare och kameror m m. En annan anledning att byta kernel kan vara att du bara vill ha det senaste...

Vilken Ubuntu-installation?
Kernel 3.2.0-17-mex kan installeras i alla Ubuntu-x32-system fr o m version 10.04. (Kanske även i tidigare versioner). Kerneln kan också installeras i alla förekommande installerade linuxsystem som bygger på Ubuntu. T. ex. i MeX Linux eller Linux Mint 12 x32.

INSTRUKTION
A. Hämta kerneln här: linux-image-3.2.0-17-mex_3.2.0-17.27_i386.deb

B. Hämta kernel-headers-mex här: linux-headers-3.2.0-17-mex_3.2.0-17.27_i386.deb

C. Hämta kernel-headers-all här: linux-headers-3.2.0-17_3.2.0-17.27_all.deb

Kör detta kommando som root (när du står i den mapp där de hämtade tre filerna finns):
dpkg -i linux-headers-3.2.0-17-mex_3.2.0-17.27_i386.deb linux-headers-3.2.0-17_3.2.0-17.27_all.deb linux-image-3.2.0-17-mex_3.2.0-17.27_i386.deb

Kör sedan kommandot update-grub (om du använder Grub2 installerat i aktuellt Ubuntu-system som starthanterare).

Starta om datorn sedan du ändrat i den starthanterare (Grub Legacy eller Grub2) du använder så att den nya kerneln går igång. Du kan läsa min handledning Multiboot med GRUB - Legacy (som handlar om konfigureringen av gamla Grub). Nya GRUB (Grub 2) behandlas i Ubuntus Wiki. Läs också vid behov min lilla handledning om Grub2.

Ett litet klargörande
"Min" kernel 3.2.0-17-mex är nu (definitivt) kompilerad precis på samma sätt som alla officiella ubuntukärnor. D v s The Ubuntu Way. Om så inte var fallet skulle den inte fungera i ett Ubuntu-system.

Tillägg 120229
Jag har idag kompilerat en lika "bra" ubuntukärna för 64bit-system. Nämligen kernel 3.2.0-17.27_amd64-exton.

Lycka till!

exton / 120226

Det går långsamt fram i översättningsdjungeln.. men saker händer.
Här kommer en färsk översättning av programmet Epoptes.
Det är ett program för att styra elevdatorer samt att hjälpa eleverna från en central dator (oftast lärarens).

LibreOffice släpper versioner ofta och tidigt. Nya versioner är inte mycket mer än publika betaversioner som användarna får hitta buggarna i.

Det har inte heller varit helt enkelt att rapportera buggar. LibO har satsat mer på snabb utveckling än på kvalitetsarbete och sidorna har varit något elitistiska. Buggrapporter har också blivit obesvarade, vilket leder till att många drar sig för att rapportera sin andra bugg.

Man har väl börjat upptäcka att man måste göra något åt kvalitetsarbetet.

Nu finns det en steg för steg guide för hur man rapporterar buggar. Även om man inte har stor vana och guiden är på engelska är den rimligt enkel.

Läs information om hur man buggrapporterar här.

Om man använder LibO i Linux bör man även rapportera buggar till sin distribution. Ibland är buggar specifika för paketeringen och inte för LibO.

Rapportera LibO buggar i Ubuntu här.

Rapportera LibO buggar i OpenSuse här.

Rapportera LibO buggar i Fedora här.

Varför rapportera en bugg?

Det är viktigt att rapportera buggar. Det är bara så utvecklare för veta att det finns ett problem med sin produkt och kan åtgärda fel.

Det är också så fri programvara fungerar, den drivs av gemenskapen, det vill säga de som använder programmet.

Genom att rapportera buggar eller lägga in önskemål om nya funktioner eller förbättringar hjälper man till att driva utvecklingen framåt.

Buggrapportering leder till att vi alla får ett bättre kontorsprogram.

Genom att springa in i, felsöka och isolera en bugg lär man sig hur ett program fungerar. Man förstår hur saker hänger samman och blir en mer avancerad användare.

Det är extra viktigt att rapportera buggar i LibO eftersom man har valt att släppa nya versioner ofta och tidigt. Genom att rapportera buggar kan man förhoppningsvis göra så att man lägger mer krut på att LibO ska bli stabilare.