Okej, dags att ta fram pekpinnen och rottingen. Terminalen är inget för veklingar och klantskallar. Hittills har vi för all det gjort tämligen ofarliga saker, men oftast kräver terminalen att du vet vad du gör. Det finns ingen ångervecka, sällan några varningar och ingen papperskorg. Tar du bort en fil är den borta. Tar du bort alla filer får du installera om datorn och ta om bilderna från barndopet. Ja, ja, har ni en unge vet ni ju hur man gör!  Det är inget jag tänker förklara här.

Ta alltså en backup på alla oersättliga filer eller fixa en särskild dator att labba på. Ja, en backup är inte så dum att ha i alla fall, för hårddiskar går sönder förr eller senare. Men viktigast av allt är att tänka innan man trycker på Enter-tangenten.

Nå, det här låter lite kärvt och det är kärvt. Många bra verktyg och uppfinningar är också farliga om man gör fel. Tänk bara på en yxa eller en cirkelsåg. Passar man sig inte kapar de lika gärna fingrar som de klyver ved eller kapar bräder.  Eller se på bilen eller dynamiten -- fullständigt livsfarliga -- men också väldigt användbara. Jag hörde om nå'n som sydde sig i fingret med symaskin -- aaaaj!

Vid prompten riskerar du knappast liv och lem, men som sagt, passar du dig inte kan du göra datorn så obrukbar att den kräver ominstallation och samtidigt radera både familjealbum och hustruns roman eller avhandling som är nästan klar.

Låt mig visa ett exempel:

urban@yoda:~/labbmapp$ ls -l
totalt 28
-rw-rw-rw- 1 urban urban 24451 2006-04-17 05:13 kapitel_1
-rw-r--r-- 1 urban urban   641 2008-08-05 11:13 mall

Här har vi första kapitlet på romanen och en liten mallfil. Detta är vad jag vill göra:

urban@yoda:~/labbmapp$ cp mall kapitel_2
urban@yoda:~/labbmapp$ ls -l
totalt 32
-rw-rw-rw- 1 urban urban 24451 2006-04-17 05:13 kapitel_1
-rw-r--r-- 1 urban urban   641 2008-08-05 11:37 kapitel_2
-rw-r--r-- 1 urban urban   641 2008-08-05 11:13 mall

Då fick vi på köpet lära oss ett nytt kommando nämligen cp, som kopierar (copy) en originalfil och skapar en kopia. cp original kopia. Så enkelt är det. Då har vi mallgrunkset i filen kapitel_2 och kan börja författa.

Men antag då att jag har en dålig dag. Kanske har druckit en pilsner för mycket, kanske låter mig störas av någon i omgivningen, kanske  stressar. Plötsligt blir det så här i stället:

urban@yoda:~/labbmapp$ cp mall kapitel_1
urban@yoda:~/labbmapp$ ls -l
totalt 8
-rw-r--r-- 1 urban urban 641 2008-08-05 11:42 kapitel_1
-rw-r--r-- 1 urban urban 641 2008-08-05 11:41 mall
urban@yoda:~/labbmapp$

Jävlar, jävlar, jävlar! En månads skrivarmöda har ersatts av en mallfil som man knåpar ihop på en kvart, en halvtimme om man måste läsa på lite. Jämför filstorlekarna! Den gamla kapitel_1 var på 24451byte och den nya är på 641.

Nåväl, den här gången var det fejk. Visserligen var det stor litteratur jag sabbade, men inte oersättlig, det var första kapitlet av Strindbergs "Röda Rummet", men den finns att tanka på nätet tack vare Projekt Runeberg. http://runeberg.org/rodarum/01.html

Jag vill förstås inte skrämma bort dig, men från och med nu kör vi då och då med "skarp ammunition".  Det gäller att undvika att skjuta sig i foten. Med detta i minnet är terminalen fortfarande ett fantastiskt verktyg.

[Intressant?]