Terminalen och det grafiska gränssnittet är i mångt och mycket samma sak. Det är två olika verktyg för att komma åt att styra din dator, köra program, kolla på dina filer, flytta dem, kopiera dem, radera dem osv.

Två verktyg, det var förstås en så'n där pedagogisk överförenkling. Du vet säkert redan att du kan välja mellan KDE, GNOME och en del annat på den grafiska kanten. På motsvarande sätt kan du i terminalen välja mellan olika skal. Själv har jag egentligen bara brytt mig om ett av dem, nämligen bash och det håller jag mig till här också, men ha i bakhuvudet att det finns mer att välja på.

I terminalen jobbar du alltså oftast i något som vi kallar ett skal, "shell" på utrikiska. Du jobbar där genom att skriva kommandon på tangentbordet. Du har inte mycket nytta av musen i det här läget så göm den en stund. Innan ditt kommando är klart, du kan sudda och fixa till det. När det är klart ber du datorn utföra det genom att trycka på Enter.

När kommandot, som är ett litet program, har körts får du ibland något slags meddelande på skärmen. Frågar du till exempel vilka filer som finns i en viss katalog får du förstås en lista på dem. Går det fel på något sätt får du ett felmeddelande på skärmen. Har du bara bett datorn göra något, så gör den det stilla och tyst och du får oftast inget som helst meddelande.

När du startat terminalen (Program -- Tillbehör -- Terminal) du att det redan står lite text och några krumelurer. Det är prompten, som visar att skalet är berett att ta emot kommandon från dig. Prompten kan se lite olika ut. Min ser ut så här:

urban@yoda:~$

Du kan om du vill starta välkända grafiska program från din terminal, till exempel så här:

urban@yoda:~$ firefox

Du skriver då alltså firefox på tangentbordet och trycker på Enter.

På motsvarande sätt kan du starta fler favoriter, som gimp,  och oowriter. Du kommer att upptäcka att flera program "snor" prompten och behåller den tills du stängt av programmet. Det beteendet kan du undvika genom att sätta tecknet & efter kommandot och därmed begära att programmet ska köras i bakgrunden (mer om detta vid ett senare tillfälle). Så här alltså:

urban@yoda:~$ gimp &

I andra fall är det olika program i terminalen och i GNOME, men du känner nog ändå igen att det programmen gör är ungefär de samma.

Prova att gå till  Platser -- Hemmapp i GNOME. Skriv samtidigt ls vid prompten och tryck på Enter. Ett litet L och ett litet S alltså, och jämför det du får fram.

urban@yoda:~$ ls
awn-extras  Dokument  färgkurva.txt  Musik      PDF     Publikt    vet ej.odt
Bilder      Examples  Mallar         nohup.out  Photos  Skrivbord  Video
urban@yoda:~$

Jag antar att du kan se ungefär samma saker på båda ställena. Då vet du hur man listar filer och mappar vid terminalen och det är en bra början. ls är just en förkortning av list. De flesta kommandona i Linux är väldigt korta och skrivna med små bokstäver (gemener).

Dubbelklicka på någon mapp i  GNOMEs filbläddrare, jag väljer Photos och hittar två mappar där. Nu ska vi göra samma sak i terminalen:

urban@yoda:~$ cd Photos
urban@yoda:~/Photos$ ls
2004  2008
urban@yoda:~/Photos$

Då ska vi bara ta oss tilbaka till utgångsläget. I GNOMEs filbläddrare klickar jag på pilen Upp. I terminalen skriver jag cd .. , alltså ett cd (change directory) följt av mellanslag och två punkter. För att visa att jag kommit tillbaks skriver jag ett ls också, men det är egentligen onödigt. cd .. leder dig till katalogen ovanför den du befinner dig i.

urban@yoda:~/Photos$ cd ..
urban@yoda:~$ ls
awn-extras  Dokument  färgkurva.txt  Musik      PDF     Publikt    vet ej.odt
Bilder      Examples  Mallar         nohup.out  Photos  Skrivbord  Video
urban@yoda:~$

Öva nu på kommandona ls och cd. Jag kommer snart med lite mer om dem och lite angränsande kommandon, men det är bra om de där två "sitter i fingrarna" först.

Läs även andra bloggares åsikter om Linux, Ubuntu, kommandon, terminalen

[Intressant?]