Det bara fungerar - svårt att vänja sig

Att pilla i ny hårdvara i sin dator kan vara ett äventyr, oavsett operativsystem. I det där andra operativsystemet krävs det ofta att man ska ha till hands en skiva med drivrutiner när man kopplar in något nytt. Har man inte skivan får man leta som attsingen på nätet. Antagligen behövs det en omstart också...
I äldre linuxdistar var det också knepigt. Minns hur man måste installera kärnmoduler, skapa monteringspunkt och mounta (som root) för att kunna koppla in sitt USB-minne.
Jag har fortfarande hjärtat i halsgropen när jag köpt eller lånat någon ny hårdvara, men oftast slutar det med lite av västgötaklimax. Det blir inget terminalpill, förstås ingen blåskärm, inget att ladda ner. Det bara fungerar!
Sist var det precis innan mitt snack på Open Source forum. Anders Wallenquist (Vertel och ubuntulinux.se) hade en sån där fjärrkontroll som man styr presentationer med, och till den en liten USB-grunka som man pillar in i datorn. Jag hade precis fixat upp alla mina grejor, öppnat min presentation och dragit igång ett par virtuella maskiner, som ingick i showen, och han var bland de första i publiken.
- Vill du låna den här?
Nervös var jag förstås redan innan och att ändra i sin hårdvara så där medan salen håller på att fyllas med folk... Ja, jag pillade i den i alla fall, och förstås. Den bara fungerade. Knappen [>] tog fram nästa bild i OpenOffice.org och knappen [<] föregående. Hur svårt kan det vara?
Tack Anders! Den funkade alldeles utmärkt och det är jätteskönt när man snackar att inte vara bunden till mus och tangentbord.
Kanske har man varit för länge i branchen när man inte bara tar för givet att saker fungerar. Det borde ju vara en självklarhet. Inte katten tvivlar man på att bilen skulle gå igång bara för att man har en ny resväska i skuffen? Inte tvivlar man på att ugnen skulle hålla värmen bara för att man bakat bröd efter ett nytt recept.
När man nu kör Ubuntu, måste man nog tänka om. Precis som bilen och ugnen, så "bara fungerar" det i det flesta fall. Det är bara att vänja sig.
Läs även andra bloggares åsikter om Ubuntu
- blogg för urban_anjar
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Sitter och fixar en släktings dator nu...
En Dell Dimension 8400 med WinXP (som inte ville fungera annat än i Safe mode).
Systemet klagade på div enheter, så jag körde igång Ubuntu för att kontrollera om det berodde på mjuk eller hårdvarufel. Partitionsredigeraren visade varningstriangel på NTFS partitionen, högerklickade->Information: 1 Bad sector. Så öppnade terminalen och körde "ntfsresize --bad-sectors" och passade på att krympa volymen när jag ändå höll på se:
http://crashrecovery.org/CrashRecoveryKit/iso/2.4.21/HOWTO.ntfs.html
(eftersom Gparted vägrade ta bort varningstriangeln) Sen va det bara att installera, valde Ubuntu Ultimate 1,9 denna gången... Det gick som en dans, allt fungerade klockrent!
WinXP klagade på Ethernet, Ljudstyrenhet, PCI, SM, Video... Så fick hämta alla drivisar på www.dell.com, Ljudet ville ändå inte komma igång Så fick leta upp Creative Labs hemsida och ladda hem därifrån... Jag höll på ca. 1,5tim med Ubuntu, då fixade jag en massa inställningar inkl. automount + genvägar till NTFS och Mina dokument...
WinXP håller jag på med ännu efter 6tim, nu verkar ljudet också fungera, nu ska jag bara mata XP full med Open Source... =o)
Att Windows är så lätt att installera är bara en myt. Fungerar inte Recovery CDn eller Recovery partitionen, så kan det vara ett helvete!! Då är jag ändå ganska van.
Sitter och fixar en släktings dator nu...
Installera Ubuntu går helt suveränt snabbt. Tar cirka ½ timme, så är man igång. Med XP och alla sp-uppdateringar tar det betydligt längre tid.